Tohoku Daigakusai
För ett tag sen var det på Tohoku University en festival, i det här landet, eller kanke bara den här staden är de bäst på att anordna festivaler av olika anledningar. Denna gång var det dgs för alla klubbar, föreningar, studenter, länder och de som ville att ställa ut, sälja saker, uppträda, laga mat, vara utklädd eller visa vad de var bra på.
Vi hade inför denna helg (festivalen varade i tre dagar, men jag var bara där på fredagen) fått i uppgift att i grupp gå runt bland deltagarna och intervjua dem. Alla studenter på Tohoku Univesity hade fått ledigt från alla föreläsningar under fredagen för att kunna se så mycket av festivalen som möjligt. Det kändes rätt märkligt, för det skulle aldrig hända i Uppsala, vi får knappt ledigt för att delta på vår egen, personalvetarnas, arbetsmarknadsdag.
Jag var i samma grupp som Charlie och Maxi vilka båda är Japanese level 2 studenter, alltså snäppet bättre än mig. Det var superskönt, de hjälpte väldigt mycket, även om jag själv frågade en del frågor också. Min standardfråga var "Shashinga totemo ii deska" vilket betyder "kan jag få ta en bild på dig tack?"
De Indonesiska studenterna är många och har en Indonesisk förening, denna dagen hade de ett stånd där de lagade och sålde chokladbananer med ost (!)
Det roligaste på festivalen var nog Robot klubben, som ställde du de robotar de byggt senaste året. Nästa sommar ska de delta i en tävling som ska hållas i Sendai med sina robotar. Denna kille hade gjort två ankor som blev väldigt populära både bland barn och vuxna. En annan kille, Hideki, pratade jag rätt mycket med och honom har jag träffat även efteråt, han har bott i USA i 9 år och det hjälper, eftersom min japanska är så knagglig att jag sällan lär känna de som inte kan prata engelska.
Spöregn
Idag spöregnar det ute. Det har hållt på sen jag vaknade i morse. Eller kanske till och med sen jag vaknade mitt i natten och inte somnade om på en timme.
Jag övervägde att ta gummistövlar när jag skulle cykla ner till campus men det slutade med att jag gick ut i gympaskor. Jag har nu lovat mig själv att om jag nånsin funderar över det igen så ska jag ta gummistövlarna. Det är inte kul att gå med blöta tår. Och överväger jag det så måste det väl ligga nåt bakom det, kanske att jag hört regnet hela morgonen utanför fönstret.
Det är tomt på gator och campusområdet. Folk skyndar sig mellan husen med luvorna dragna över huvudet och paraplyerna neddragna över näsan.
Jag skyndar mig också, in i loungen och köper kaffe. Där jag sätter mig med några jag känner. Värmer tårna och händerna, väntar på att håret ska torka och att nästa lektion ska börja.
Tankar om Sendai
Denna helg har jag haft fullt upp. Jag har tagit massa fina bilder med min väldigt fina kamera. Jag ska väl säga att de flesta bilder ni får se tidigare är tagna med min telefon, det är lättare så. Det går lite snabbare och gör att jag faktiskt skriver ganska ofta. Från den här helgen har jag i stort sett bara fotat med kameran, därför blir detta ett ganska tomt inlägg, men jag lovar att ni så småningom ska få se bilderna och höra allt som hänt den här helgen.
Jag kan berätta nu att jag bland annat varit på en festival (Sendai måste vara den bästa staden i världen på att anordna festivaler av alla dess slag), sprungit min första löptur längs med floden (som egentligen är större men innehåller mindre vatten än Fyrisån), varit i på ett framträdande med Geishor, varit i kyrkan, pluggat, lärt känna folk från Tokyo, från Kanada men som bor i Yamagata (så snart blir det nog av att jag tar en liten tur och hälsar på dem)... Med andra ord, det har varit en lång och händelserik helg.
Det här kommer nog bli mitt längsta inlägg någonsin, och utan bilder. Nu har jag varit här i sex veckor. Jag har bott i mitt lilla rum så pass länge att det börjar bli stökigt, jag har lärt mig att hitta i större delarna av stan men kan fortfarande inte prata flytande japanska. Jag har träffat flera människor som jag faktiskt skulle kalla mina vänner. Allt detta har gjort att jag faktiskt börjar känna mig hemma här (kanske inte detaljen att jag fortfarande inte förstår språket, men jag har vänner som är uppmuntrande och glada över att jag försöker). Jag insåg förra veckan att jag nu vet vilka jag vill träffa och umgås med, vilka jag vill prata och dela mina tankar och erfarenheter från livet med. Det finns några tjejer i klassen som jag kommer väldigt bra överrens med och samma sak är det i kyrkan. Vi träffas inte längre bara under lektionerna eller på söndagarna under gudstjänsten, utan vi smsar ofta bara struntsaker, vi träffas och lagar middag, tar en kaffe på stan, går över till varandras korridorer och dricker en kopp te sent på kvällen eller om morgonen innan skolan.
Det känns bra att det är så här, det gör det lättare att vara hemifrån och långt borta från alla jag tycker om. Men det gör ju också att jag gläds så mycket av hur fint jag har det hemma i Sverige och jag ser fram emot att komma hem om (knappt) ett år, även om jag inte längtar lika hysteriskt längre. Vad som också gör det lättare är vetskapen om att det snart är jul, och nästan halva tiden till Arvid kommer och hälsar på har passerat.
Jag har kommit till insikt med en del småsaker under de veckor som jag bott här, som jag ska försöka beskriva. Jag har flyttat till ett land det är det inte är någon som helst ordning på cykeltrafiken, människor cyklar mot trafiken, med trafiken, på trottoarer när det finns cykelbanor och värst av allt är att de cyklar utan att se vart de är på väg. Detta innebär att jag måste hålla dubbelt så bra uppsikt för att inte krocka och flyga ut i vägbanan.
Under en av mina första veckor här var jag med om jordbävningar ett par gånger om dagen, vanligtvis kommer de om morgonen eller kvällen. Eller så är det bara det att jag är hemma då och känner av dem mer från våning 10 är från marknivå. Som sagt, i början kom de jätteofta, nu märker jag av dem mer sällan, men det är ändå ungefär en stor i veckan. Ofta är de små och vilket gör att jag först funderar över om jag är lite snurrig bara, men efter en stund inser att det inte slutar och att gardinerna svajar eller vattnet i glaset virvlar märkligt. Detta gör ju också att jag ibland funderar på om det är en liten jordbävning när jag faktiskt är snurrig efter att ha rest mig hastigt. Då och då är jordbävningarna så stora att jag vaknar av dem, det är inte jätteroligt men jag är inte orolig eller rädd av det i alla fall. Någonting som är intressant att lägga märke till här är att när det är en större jordbävning och vi är fler samlade, i skolan eller på resturang, då stannar liksom allting upp. Alla blir tysta, tittar på maten som kanske håller på att skvimpa över, på varandra och funderar på när det är läge att hoppa in under borden som vi fått höra att man ska göra men faktiskt aldrig sett någon som gjort. Det är som att allting stannar en stund, för att stämma av läget, se om det kommer bli värre, sen när allt lugnar ner sig så går det tillbaka till det normala, man fortsätter prata där man slutar, tar nästa tugga eller lyssnar återigen på läraren.
Jag har även insett att jag flyttat till vad som måste vara en av Japans största cykelstäder. Det är inte så stort, förutom att ingen kollar vart de ska så är det en bra stad att cykla i, man kommer vart man än vill på omkring en halvtimme eller under. Ironin är att det i stan inte finns någonstans att parkera. Det är förbjudet att ställa cyklarna överallt på gator, trottoarer, gränder eller under trappor. Gör man det är någon vakt snabb att sätta en liten lapp på cykeln och snart därpå är cykeln bortforslad, jag har ingen aning om hur eller var man får tillbaka den sen. Det finns däremot två ställen i stan där man får parkera. Det set ut som tunnelbanenedgångar, med skillnaden att de under marken har stora cykelgarage, sen få man promenera resten av biten dit man ska. 50Yen kostar det att parkera där och de stänger kl 22 eller 01.30. Passar man sig inte och hämtar cykeln innan det får man böta.
Jag har flyttat till landet där det är rökförbud utomhus (skönt!) men inte inne på resturanger och caféer (Usch!). Jag har flyttat till landet där man pratar om vikten av miljömedvetenhet och hur man ska spara på naturens resurser (Mottainai!), men där man ändå slänger i stort sett alla sopor i samma kärl och har lamporna tända hela dagarna på kontoren och det faktiskt inte ens finns en släck-knapp, där det inte finns timer för AC så den måste stå på hela dagen eller inte alls (om man inte är hemma för att slå på och av den så att rummet kan få en rimlig temperatur).
Kan ändå bjuda på två små bilder från helgen, även om de inte hör ihop med allt jag beskrivit ovan.
De bästa ställena att springa på här är längs floden eller i parker där de har gångar av samma material som vi har på idrottsplatserna. Det är inte så långa sträckor så man får springa fram och tillbaka ett par gånger vilket blir lite tråkigt, men det är ändå bättre än asfalt och skogar att springa i är inte att tala om. Japanerna jag frågat förstår inte ens vad jag pratar om.
Den här bilden är från framträdandet jag och Maxi gick till där Geishor visade upp sig i sina kimonos, dansade och vad berättade vad det innebar för dem att vara Geishor. Jag behöver kaske inte säga att jag inte hängde med på vad de berättade, men jag förstod siffrorna och att en av dem sa "mamma". Maxi översatte det mesta åt mig tack och lov, men inte ens hon hängde med på allt.
Nu börjar hösten komma hit
Även om det fortfarande är någorlunda varmt här börjar det märkas att hösten är på väg. Löven på träden börjar färgas vackert gula och röda. Som jag har längtat efter det, hösten är min absoluta favoritårstid, och det kommer nog inte ändras av att bo i Japan. Här är hösten minst lika vacker som hemma, den varar längre och har varmare dagar än vad Sverige bjuder på när det närmar sig november. Här kan jag fortfarande cykla utan jacka, även om det på kvällarna är kyligt så det är lika bra att packa ner den, för man vet aldrig när man kommer från stan eller campus. På lunchen brukar vi försöka sätta oss ute i solen, typiskt europeeiskt, för klasskompisarna från Indonesien och Thailand bryr sig inte och tar lika gärna ett bord i skuggan eller inne, men jag och Maxi vill njuta utomhus av solen så mycket vi kan de här fina höstdagarna!
Tohoku University International Festival
Igår var det en internationell festival som anordnades av fler olika föreningar på Tohoku University.
Den var utomhus på en skolgård, där hade de byggt upp flera stånd där varje land serverade någon typ av mat eller dessert som var typisk för det landet. Tyvärr hade inte sverige något stånd, jag hade inte hört så mycket om detta i förväg och jag tror att vi är väldigt få svenskar här detta läsår, jämfört med vad det brukar vara, enligt de som vet.
Bilden högst upp till vänster är de båda från Indonesien, tjejen går i min klass. Uppe till höger vet jag inte vilka de är eller var de är i från. Nere till vänster är två tjejer i min klass från Indonesien, till höger två tjejer i min klass från Vietnam. Det är så häftigt att gå i en klass med så många olika nationaliteter, det är en sån förmån och glädje att lära känna alla dessa människor. Det är så fantastiskt att dela så mycket olika tankar om hur vi lever, vad som är vanligt där de är från, hur kulturer ser ut och hur mycket som faktiskt är likadant i hela världen.
Flera i min klass kom dit i sina nationaldräkter för att antingen dansa, spela eller bara visa vad som är typiska kläder för deras land. Tjejerna i mitten går i min klass och är från Indonesien (killen till vänster är också därifrån men jag vet tyvärr inte vem killen till höger är eller var han är ifrån).
Dessa tre flickor är från Japan och har på sig en kimono. En dag när jag och ett par tjejer var i stan såg vi sådana i en butik, de kostar omkring 60.000 skr. Det är helt sanslöst! Hade tänkt tanken att kanske skaffa en för att ta med hem, men det kommer aldrig att gå.
Jag gick dit med Mariko och varken hon eller jag kom dit uppklädda eller medverkade i något stånd. Hade jag vetat om detta innan kanske det varit värt att skaffa sig en folkdräkt!
Te ceremoni
Idag på lunchen gick jag och Maxi på en liten te ceremoni som ett gäng kvinnor anordnade. De är hemmafruar och gör ofta såna här saker för studenter, bland annat så hjälpte de även till när vi kom hit och behövde fylla i en massa papper.
Det var en trevlig upplevelse och vi fick även prova att göra teet som är en väldigt strikt och speciell procedur. Bra övning inför att vi ska på te ceremoni med kulturkursen jag tar.
IKEA
För en vecka sen promenerade jag till IKEA.
Det finns en liten ikeabutik som ligger i utkanten av Sendai, den är inte större än en normalstor svensk mataffär, alltså inte en Ica/coop supermarket, utan snarare i storlek med Ica Luthagen eller något mindre än Hemköp i Sundbyberg. Detta innebar så klart att de inte hade särskilt mycket på plats. Men ändå så pass att jag blev glad för det jag hittade!
För ett par veckor sen fick jag ett sms av en vän som var på IKEA i Tokyo. Han kom att tänka på mig när han var där eftersom jag är svensk och IKEA likaså. Jag frågade honom om han kunde köpa med sig ett gäng knäckebrödspaket från matavdelningen. Men tyvärr kunde han inte hitta något knäckebröd där.
Tror ni inte då att jag blir både lycklig och förvånad när jag hittar både knäckebröd och lingonsylt på den miniIKEA som ligger i Sendai. Jag passade på att köpa med mig flera paket hem! De äter jag nu till frukost med enorm njutning och glädje.
Den främsta anledningen att jag gick till IKEA var att jag behövde köpa en madrass. I Japan sover de på madrasser som är ungefär lika tjock som ett papper! Detta har resulterat i att jag fått ont i ryggen, att min vänstra överarm är bortdomand (konstant) och det sticker i axeln. Jag har även under ett par veckor haft en huggande smärta i armbågen. Jag ska redan nu berätta att allt detta blivit bättre sen jag fått hem den nya madrassen, även om lite av domningarna är kvar.
Varför jag gick till IKEA var för att jag tvivlade på att jag skulle kunna cykla hem med en madrass. Det visade sig dock att man fick köpa en madrass som de sedan kör hit från något av de större varuhusen. Jag bad dem köra den direkt hem till mig. Detta medförde att jag gick hela vägen hem igen (eftersom jag inte har någon aning om vilken buss jag ska ta eller ens åt vilket håll, och då knappt någon kan engelska och även om de kan vill de inte prata, så vågade jag inte chansa) kort och gott gick jag en liten promenad på närmare två mil under den dagen!
Tayaki
Förra helgen bestämde vi oss för att cykla in till stan, jag och ett par tjejer i klassen.
Jag hade många gånger fått höra om Tayaki som skulle vara fastastiskt gott.
Det är som en våffla, en fiskformad sådan, fylld med någonting sött. Den vanligaste tror jag är redbeans (det är mosade kidneybönor som är supersött), nu till Halloween (som för övrigt är jättestort här) finns också pumpafyllning.
Jag valde i alla fall creme (alltså vaniljkräm).
När vi fått våra Tayaki, stått och tittat på när de tillagas genom fönsterna funderade vi på vad vi mer skulle hitta på. Den enda anledningen att vi cyklade in var faktiskt för att äta dessa.
Vi strosade en sväng på stan och Mariko (som även går under namnen Michael och Mario pga av missförstånd och felhörningar) föreslog att vi skulle gå på in Kaldi, Kaldi är en matbutik med bara internationella varor (tror de måste missat Sverige, för jag har inte hittat nåt hemifrån där). Där bjuder de alla kunder på kaffe, så när vi gått ett varv och druckit upp vårt gratiskaffe gick vi vidare.
Ett par bestämde sig för att köpa grönt-te-glass, den är verkligen supergrön och smakar verkligen te!
När vi ändå var i stan passade vi på att äta middag ute på en trevlig japansk resturang.
Innan vi cyklade hem igen var vi såklart tvungna att ta en bild i en purikura (ett typiskt japanskt fotobås)!
Clear (Thailand), Maxi (Tyskland), jag,
Mariko (Australien), Tari (Indonesien)
Supertrevlig kväll med fina vänner från klassen. Det känns skönt att börja hitta vänner att umgås med och ha de som man börjar känna sig lite närmre med . I början var allt mer förvirrat och jag pratade väl med de flesta men tyckte inte att jag kände någon egentligen. Dessa fyra är nog de jag umgås med mest just nu!
Bunraku
I veckan blev jag och Mariko, en tjej i min klass som är uppväxt i Australien med född i Japan, medbjudna på Bunraku av Izumida Sensei. Det är en traditionell Japansk dockteater som han ville ta med oss på. Som internationella studenter tycker han att vi ska få ta del av den japanska kulturen och se och uppleva saker som både han tycker är intressant men som han också tror är roligt och viktig för oss att se.
Teatern var på japanska, men innan så köpte vi program där handlingen förklarades på engelska. Jag läste igenom den innan och hängde med någorlunda. Även om de kortat ner texten och Mariko fick förklara en del i pauserna, så jag tycker att jag fick en bra bild av vad teatern handlade om, efteråt pratade vi också mycket teatern men även annan kultur i Japan, Sverige och Australien.
Det är väldigt annorlunda i Japan, på universitetet i Sverige så har jag knappt haft någon kontakt alls med professorerna/lektorerna, medan här bygger man på en långsiktig relation som handlar om mer än bara den uppsats man skriver, eller den kurs man läser. Efter teatern gick vi till en liten kaffebar coh drack supergott svart, starkt kaffe! Den lilla kaffebaren hade varken jag eller Mariko hittat om inte Izumida Sensei var med.
Där blev vi kvar ett par timmar, till klockan plötsligt var sex och Izumida Sensei var tvungen att rusa vidare och jag och Mariko var så hungriga att vi höll på att falla ihop av trötthet. Vi hade skyndat oss från våra respektive föreläsningar som slutade klockan 12 för att mötas inne i stan klockan ett, därför hann vi aldrig äta ordentlig lunch. Vi båda var så hungriga att vi satte oss på första bästa resturang som var en Italiensk, där vi åt pizza.
När vi var klara regnade det så vi hade ingen lust att cykla hem, eftersom det varit så fint tidigare under dagen hade vi varken regnjackor eller paraplyer med oss. Därför satte vi oss i en galleria och öppnade det lilla paket vi hade fått av Izumida Sensei. Han sa att det innehöll någon form av bakelser och att vi borde äta upp dem idag.
Jättefina var dem, däremot måste jag nog medge att de smakade lite märkligt och alldeles otroligt sött. Jag smakade ändå lite av alla, det som blev över fick Mariko ta med hem eftersom hon gillade dem mer än jag!
Imonikai
Denna lördagförmiddg har vi spenderat nere vid Hirose River och haft Imoni party. Det är en hösttradition i Tōhoku regionen då man går ner till floden med vänner, kokkärl, massa ingredienser av olika slag och lagar en traditionell Imonisoppa med kött, potatis, tofu, lök och massa annat gott!
Även om det sägs vara en hösttradition är det inte ett dugg höst här än. Det har varit alldeles för varmt hela dagen för att kunna kallas höst. Det är visserligen lite molnigt, men varmt och den högs luftfuktigheten gör det ännu varmare.
Cykeltur till Campus
Till Campus på förmiddagarna och hem på eftermiddagarna så tar jag mig alltid på cykel. Jag trodde först att det skulle kännas knepigt att vänja sig vid vänstertraffiken, jag hade inte ens tänkt på att jag till och med skulle vara tvungen att cykla i den. Första gången jag satte mig på cykeln fick jag tänka till, sen dess har det gått fint. Det känns mer logiskt att cykla på vänster sida än jag trodde. Kanske är det för att det är så mycket traffik här så, då vill man helst anpassa sig till de andra, jag vet inte. Men det går i alla fall väldigt bra!
Även om Sendai är en ganska stor stad med drygt en miljon invånare så är staden väldigt cykelvänlig. Nu när jag börjar hitta bättre så blir det också ännu lättare så klart. Många vägar här är smala och man får samsas med bilar, motorcyklar, mopeder och gångtraffikanter. De flesta människor är väldigt hänsynsfulla så det är inga problem. Det har i alla fall inte hänt någonting än så länge. På många andra ställen där gatorna är större och flerfiliga är trottoarerna stora och man cyklar på dem, och delar på utrymmet med de som går. Det känns däremot märkligt.
Jag har lärt min en väg till och från universitetet och en väg till och från stan, nu ska jag försöka börja utforska de andra vägarna så att jag kan få lite bättre koll på hur allt hänger ihop och lära mig var det är bäst att åka.
Det går en flod genom Sendai som jag behöver cykla över på väg till och från Campus, jag tycker om att stanna där, men brukar egentligen inte ha tid med det på förmiddagarna. På kvällarna orkar jag inte eller så är det för mörkt för att det ska kännas trevligt. I min klass går väldigt många från olika länder i Asien, många från stora städer och nästan ingen är van att cykla. Därför går det alltid väldigt långsamt när vi cyklar ihop från skolan, de stannar ofta, vinglar fram, blir trötta efter ett par hundra meter. Det är spännande och lite märkligt att det kan vara så annorlunda, bara för att man växt upp i så olika delar av världen. De imponeras över att jag orkar upp för alla backar utan att gå, fast ingen backe är varken längre eller brantare än Trädgårdsgatan/Biskopsgatan i Uppsala mot Domkyrkan och Universitetshuset till. Jag säger till dem att om bara några veckor kommer de vänja sig och bli starkare så de både orkar längre sträckor och hela backar!
Väder och vind
Här är Sendai är det fortfarande sommar. I stort sett i alla fall, det har växlat en del sen jag kom för nästan en vecka sen. Ett par av dagarna här har det varit strålande sol och mellan 25 och 30 grader varmt. Idag är det lite molningt men 28 grader, så det känns fint att komma från ett 10gradigt sverige och hit där man får möjlighet att vara somrig lite längre.
Igår kom det in en tyfon över Japan, den har mest härjat på de södra öarna, men jag hörde att den skulle komma in över huvudön igårkväll och det gjorde den. Det var egentligen inte så farigt. Som tur var hade jag redan cyklat hem från stan när det var fint ute, så jag slapp vara ute i regnet och blåsten! Men på natten stormade det ordentligt. Jag brukar sova med balkongdörren öppen för det är så varmt här, men det vågade jag inte inatt.
I morse när jag skypade med Arvid var jag också med om min första jordbävning. Jag hade svårt att förstå vad som hände, men gissade på att det var ett skalv. Det svajade i byggnaden några sekunder och sen var allt över. Det började lite smått, sen vaggade det så gardinerna svängde, för att sen minskas. Jag hittade en väder- och jordbävningssida på internet sen (Japan Meteorological Agency). Nu har jag sparat den så den öppnar så fort jag startar internet.
JMA visade att det hade varit en jordbävning strax utanför kusten som hade en intensitet på upp till 3 (vad det nu är för enhet?). Jag har fått höra att om det är över 6 så ska man evakuera. Jag har ingen aning om hur man ska få reda på det, men nu har jag i alla fall varit med om det en gång. Enligt jordbävningsinfon på JMA har det tydligen varit fler idag. Det verkar som att det kommer skalv lite då och då, men de flesta känner man nog inte av.
Klicka på bilden om ni vill komma till sidan där de visar väder och jordbävningar.
heldag på stan
Vi bestämde oss för att idag åka ner på stan, jag saknade vanilga basgrejer som exempelvis tvål och ingen av oss har egentligen haft tid att gå och handla ordenligt. Vi var sju stycken som åkte in, två svenskar och fem thailändare.
Shoppinggatan som vi var på idag har glastak, kanske för att det regnar mycket här.
Vi åt lunch på ett ställe som en av thailändarna tipsade om, han har bott här i ett år och kan bra japanska, så det var skönt att ha med honom idag som hjälp. Ännu bättre på vägen hem eftersom jag fortfarande inte förstått systemet med bussar och vilken som går var.
När man äter ute här i Japan verkar som att man på de flesta ställen får välja en eller fler tallrikar med olika saker på, idag beställde jag kyckling, soppa och sallad, ris äter man alltid till allt, så det behöver man inte be om.
Den person jag lärt känna bäst än så länge är Clear, från Bangkok, Thailand. Vi ska läsa samma program här, även om vi inte har någon aning om vi kommer läsa några kurser tillsammans.
Sen jag kom hit har det varit fantastiskt fint väder. Jag trodde det skulle hunnit börja bli lite höst här också, men det är fortfarande sommar och jätteskönt ute. Igår regnade det hela dagen, men inte mer än duggregn. Jag har hört att det regnar rätt mycket i Sendai, men jag är beredd med regnjacka, regnbyxor och gummistövlar så jag kan cykla till campus hela vintern.
Till sist gick vi till en supermarket för att handla mat. Jag som tycker det är kul att strosa runt i mataffärer passade på medan de andra letade efter cyklar. På köksavdelningen hittade jag ett minimelittafilter! Det är för en kopp kaffe och alldeles perfekt för mig! Jag ser fram emot morgondagens frukostkaffe något enormt och kan härmed säga hejdå till konstiga färdigkaffe på burk och neskaffe.
English
Today we went to the city center in Sendai. There were things we all needed, since we got here just a few days ago and haven't had time to go shoping. The main shoping street in Sendai has a glass ceiling, probably because of all the rain. Even though the weather has been beutiful since I got here. It is still summer! One of the person I have got to know best so far is a girl from Bangkok, Thailand, her name is Clear and we are in the same class. The last thing we had to do was buying groceries at the supermarket, and when I walked around in the kitchen departmend I found this small Melitta filter for coffee. Now I'm happy that I can make good ordinary coffee!
Life in sendai
Jag har fått många nya kunskaper idag. För det första lärde jag mig att japaner är väldigt punktliga och alltid i tid till allting. Detta lärde jag mig genom att komma en halvtimme sent till första dagen av orientation week. Jag kom på på flygplanet igår att jag har åkt till japan helt utan klocka, inte ens ett litet armbandur har jag med mig. Lite tur hade jag som fick låna en reseväckarklocka av en svensk kille som också flyttat hit, trots det kom jag inte upp på morgonen, jag tror faktiskt att den inte alls ringde. För det andra har jag märkt att japaner är otroligt dåliga på engelska, och då menar jag inte lite dåliga som jag kanske hade trott. Det är helt ofattbart, visst skiljer det sig från person till person, men många kan inte säga mer än hej. Vad jag mer kommer fram till och lär mig kommer nog fram under tidens gång. Detta var i alla fall vad jag kommer ta med mig från första dagen.
Efter att vi registrerat oss som bosatta i Sendai, fixat försäkring samt skaffat oss ett bankkonto så gick vi till en enorm elektronikbutik. De har hur mycket prylar som helst, jag förstår nog inte ens vad allt är till för. Vi var inne i en annan jättestor elektronikaffär först men där pratade ingen engelska, och eftersom den japanska killen som är en av våra volontärer är halvdålig på engelska och den indonesiska killen som är bra på engelska är halvdann på japanska blev det lite jobbigt med alla tolkningar så vi gick till en annan där de har engelsktalande personal. Väl på plats och efter hundra frågor från vilsna utbytesstudenter så köpte vi alla varsin iphone, det blev tyvärr ingen 5a, det var två månades väntetid på den. Men tack vare att den är så poppis fick vi köpa vår iphone 4s riktigt billigt.
Efter telefonköpet tjyvläste vi lite mangatidningar i en kiosk medan den indonesiske volontären hjälpte oss att kopiera papper vi behöver till imorgon. Då fortsätter orientation week med registrering på kurser, rundvandring på campus och säkert en massa annat. Jag väntar mig att det blir en heldag till imorgon. Jetlagen har gjort att jag varit snurrig trött och haft en del ont i huvudet idag, det hoppas jag ger sig snart.
Middagen åt vi på en japans resturang där man fick välja små tallrikar med olika rätter på, det var spännande, lite obehagligt men roligt och gott (även om min fisk var alldeles för salt)
På kvällen tog vi tåget hem, nu har jag både tagit buss in till stan och tåg hem, så snart borde jag lära mig detta. Imorgon ska vi promenera till campus (ca 30 min som borde ta 15 med cykel) så då kan jag lära mig att cykla dit till nästa vecka när kurserna börjar på riktigt!
English
Today I learned by experience that japanese people are very punctual, i got late to the first day of orientation week, I have also realised that japanese speak really bad english, if they can speak any english at all. Today we have been in city centre to register as residents here in Sendai, I also got my health insuranse and a bank account. After we had had lunch I bought an iPhone, unfortunately not 5, but because of it's popilarity I got the 4s for a really good prize. Here in Japan they have really big electronic stores, it can be a whole building (like a shopping mall) with only electronic products. While I waited for the last people to register for their phone I got stuck in the toy department. Later on we had dinner at a Japanese resturant where one could choose dishes of different kind on small plates, which was wird but good.
