Mariko day
Idag var den enda lektionen jag hade en tre timmar lång lektion i japanska. Någon gång ska jag berätta mer om mina japanskalektioner! Det finns massor att säga, men eftersom jag fortfarande har problem med bokstäverna, siffrorna, att prata, skriva och läsa går all energi åt till att försöka hålla sig engagerad och fokuserad under dessa tre timmar. Men ju mer jag börjar förstå desto mer tid kommer jag hitta till att också beskriva hur det egentligen är att lära sig japanska.
Nog om det, efter japanskalektionen åt vi lunch tillsammans nästan halva IPLA klassen, superkul att träffa alla och sitta och prata en stund. Efter det var jag tvungen att åka till stan, men eftersom jag som sagt är så dålig på japanska frågade jag om Mariko kunde följa med, som i pratar flytande, tack vare japanska föräldrar.
När vi gjort sånt som var måsten satte vi oss på ett café och pratade liv, kulturer, skolsystem, geografi, olika maträtter och desserter över en kopp kaffe.
Efter att ha sprungit på ett par Indonesiska tjejer som även de fick användning av Marikos fantastiska japanskakunskaper bestämde vi oss för att det var för sent för att åka hem och orka laga middag, så vi kunde lika gärna stanna och äta i stan!
Sushi föreslog jag, som fortfarande inte hade ätit sushi som serveras på ett rullband. Det blev det, för vi hittade ett litet ställe i ett gathörn som serverade sushi till rimliga priser (riktigt billigt jämfört med sverige i alla fall, i detta land skulle vi definitivt kunna hitta billigare om vi letat mer och kanske lite utanför centrum), sushiresturangen fylldes snart upp med folk och det var både fantastisk stämning och troligen den bästa sushiupplevelse jag haft, både tack vare att det var fantastiskt gott (sugoku oishii!), roligt (omoshiroi!) och det fina sällskapet. Vi spanade på japaner som åt sushi, skrattade massor, pratade japanska (nja?), nu har jag dessutom börjat lära mig hur man "ska" äta sushi på riktigt enligt japanerna själva. Så det är bara att fråga om ni undrar!
Nu börjar hösten komma hit
Även om det fortfarande är någorlunda varmt här börjar det märkas att hösten är på väg. Löven på träden börjar färgas vackert gula och röda. Som jag har längtat efter det, hösten är min absoluta favoritårstid, och det kommer nog inte ändras av att bo i Japan. Här är hösten minst lika vacker som hemma, den varar längre och har varmare dagar än vad Sverige bjuder på när det närmar sig november. Här kan jag fortfarande cykla utan jacka, även om det på kvällarna är kyligt så det är lika bra att packa ner den, för man vet aldrig när man kommer från stan eller campus. På lunchen brukar vi försöka sätta oss ute i solen, typiskt europeeiskt, för klasskompisarna från Indonesien och Thailand bryr sig inte och tar lika gärna ett bord i skuggan eller inne, men jag och Maxi vill njuta utomhus av solen så mycket vi kan de här fina höstdagarna!
Tohoku University International Festival
Igår var det en internationell festival som anordnades av fler olika föreningar på Tohoku University.
Den var utomhus på en skolgård, där hade de byggt upp flera stånd där varje land serverade någon typ av mat eller dessert som var typisk för det landet. Tyvärr hade inte sverige något stånd, jag hade inte hört så mycket om detta i förväg och jag tror att vi är väldigt få svenskar här detta läsår, jämfört med vad det brukar vara, enligt de som vet.
Bilden högst upp till vänster är de båda från Indonesien, tjejen går i min klass. Uppe till höger vet jag inte vilka de är eller var de är i från. Nere till vänster är två tjejer i min klass från Indonesien, till höger två tjejer i min klass från Vietnam. Det är så häftigt att gå i en klass med så många olika nationaliteter, det är en sån förmån och glädje att lära känna alla dessa människor. Det är så fantastiskt att dela så mycket olika tankar om hur vi lever, vad som är vanligt där de är från, hur kulturer ser ut och hur mycket som faktiskt är likadant i hela världen.
Flera i min klass kom dit i sina nationaldräkter för att antingen dansa, spela eller bara visa vad som är typiska kläder för deras land. Tjejerna i mitten går i min klass och är från Indonesien (killen till vänster är också därifrån men jag vet tyvärr inte vem killen till höger är eller var han är ifrån).
Dessa tre flickor är från Japan och har på sig en kimono. En dag när jag och ett par tjejer var i stan såg vi sådana i en butik, de kostar omkring 60.000 skr. Det är helt sanslöst! Hade tänkt tanken att kanske skaffa en för att ta med hem, men det kommer aldrig att gå.
Jag gick dit med Mariko och varken hon eller jag kom dit uppklädda eller medverkade i något stånd. Hade jag vetat om detta innan kanske det varit värt att skaffa sig en folkdräkt!Te ceremoni
Idag på lunchen gick jag och Maxi på en liten te ceremoni som ett gäng kvinnor anordnade. De är hemmafruar och gör ofta såna här saker för studenter, bland annat så hjälpte de även till när vi kom hit och behövde fylla i en massa papper.
Det var en trevlig upplevelse och vi fick även prova att göra teet som är en väldigt strikt och speciell procedur. Bra övning inför att vi ska på te ceremoni med kulturkursen jag tar.
IKEA
För en vecka sen promenerade jag till IKEA.
Det finns en liten ikeabutik som ligger i utkanten av Sendai, den är inte större än en normalstor svensk mataffär, alltså inte en Ica/coop supermarket, utan snarare i storlek med Ica Luthagen eller något mindre än Hemköp i Sundbyberg. Detta innebar så klart att de inte hade särskilt mycket på plats. Men ändå så pass att jag blev glad för det jag hittade!
För ett par veckor sen fick jag ett sms av en vän som var på IKEA i Tokyo. Han kom att tänka på mig när han var där eftersom jag är svensk och IKEA likaså. Jag frågade honom om han kunde köpa med sig ett gäng knäckebrödspaket från matavdelningen. Men tyvärr kunde han inte hitta något knäckebröd där.
Tror ni inte då att jag blir både lycklig och förvånad när jag hittar både knäckebröd och lingonsylt på den miniIKEA som ligger i Sendai. Jag passade på att köpa med mig flera paket hem! De äter jag nu till frukost med enorm njutning och glädje.
Den främsta anledningen att jag gick till IKEA var att jag behövde köpa en madrass. I Japan sover de på madrasser som är ungefär lika tjock som ett papper! Detta har resulterat i att jag fått ont i ryggen, att min vänstra överarm är bortdomand (konstant) och det sticker i axeln. Jag har även under ett par veckor haft en huggande smärta i armbågen. Jag ska redan nu berätta att allt detta blivit bättre sen jag fått hem den nya madrassen, även om lite av domningarna är kvar.
Varför jag gick till IKEA var för att jag tvivlade på att jag skulle kunna cykla hem med en madrass. Det visade sig dock att man fick köpa en madrass som de sedan kör hit från något av de större varuhusen. Jag bad dem köra den direkt hem till mig. Detta medförde att jag gick hela vägen hem igen (eftersom jag inte har någon aning om vilken buss jag ska ta eller ens åt vilket håll, och då knappt någon kan engelska och även om de kan vill de inte prata, så vågade jag inte chansa) kort och gott gick jag en liten promenad på närmare två mil under den dagen!
Tayaki
Förra helgen bestämde vi oss för att cykla in till stan, jag och ett par tjejer i klassen.
Jag hade många gånger fått höra om Tayaki som skulle vara fastastiskt gott.
Det är som en våffla, en fiskformad sådan, fylld med någonting sött. Den vanligaste tror jag är redbeans (det är mosade kidneybönor som är supersött), nu till Halloween (som för övrigt är jättestort här) finns också pumpafyllning.
Jag valde i alla fall creme (alltså vaniljkräm).
När vi fått våra Tayaki, stått och tittat på när de tillagas genom fönsterna funderade vi på vad vi mer skulle hitta på. Den enda anledningen att vi cyklade in var faktiskt för att äta dessa.
Vi strosade en sväng på stan och Mariko (som även går under namnen Michael och Mario pga av missförstånd och felhörningar) föreslog att vi skulle gå på in Kaldi, Kaldi är en matbutik med bara internationella varor (tror de måste missat Sverige, för jag har inte hittat nåt hemifrån där). Där bjuder de alla kunder på kaffe, så när vi gått ett varv och druckit upp vårt gratiskaffe gick vi vidare.
Ett par bestämde sig för att köpa grönt-te-glass, den är verkligen supergrön och smakar verkligen te!
När vi ändå var i stan passade vi på att äta middag ute på en trevlig japansk resturang.
Innan vi cyklade hem igen var vi såklart tvungna att ta en bild i en purikura (ett typiskt japanskt fotobås)!
Clear (Thailand), Maxi (Tyskland), jag,
Mariko (Australien), Tari (Indonesien)
Supertrevlig kväll med fina vänner från klassen. Det känns skönt att börja hitta vänner att umgås med och ha de som man börjar känna sig lite närmre med . I början var allt mer förvirrat och jag pratade väl med de flesta men tyckte inte att jag kände någon egentligen. Dessa fyra är nog de jag umgås med mest just nu!
Bunraku
I veckan blev jag och Mariko, en tjej i min klass som är uppväxt i Australien med född i Japan, medbjudna på Bunraku av Izumida Sensei. Det är en traditionell Japansk dockteater som han ville ta med oss på. Som internationella studenter tycker han att vi ska få ta del av den japanska kulturen och se och uppleva saker som både han tycker är intressant men som han också tror är roligt och viktig för oss att se.
Teatern var på japanska, men innan så köpte vi program där handlingen förklarades på engelska. Jag läste igenom den innan och hängde med någorlunda. Även om de kortat ner texten och Mariko fick förklara en del i pauserna, så jag tycker att jag fick en bra bild av vad teatern handlade om, efteråt pratade vi också mycket teatern men även annan kultur i Japan, Sverige och Australien.
Det är väldigt annorlunda i Japan, på universitetet i Sverige så har jag knappt haft någon kontakt alls med professorerna/lektorerna, medan här bygger man på en långsiktig relation som handlar om mer än bara den uppsats man skriver, eller den kurs man läser. Efter teatern gick vi till en liten kaffebar coh drack supergott svart, starkt kaffe! Den lilla kaffebaren hade varken jag eller Mariko hittat om inte Izumida Sensei var med.
Där blev vi kvar ett par timmar, till klockan plötsligt var sex och Izumida Sensei var tvungen att rusa vidare och jag och Mariko var så hungriga att vi höll på att falla ihop av trötthet. Vi hade skyndat oss från våra respektive föreläsningar som slutade klockan 12 för att mötas inne i stan klockan ett, därför hann vi aldrig äta ordentlig lunch. Vi båda var så hungriga att vi satte oss på första bästa resturang som var en Italiensk, där vi åt pizza.
När vi var klara regnade det så vi hade ingen lust att cykla hem, eftersom det varit så fint tidigare under dagen hade vi varken regnjackor eller paraplyer med oss. Därför satte vi oss i en galleria och öppnade det lilla paket vi hade fått av Izumida Sensei. Han sa att det innehöll någon form av bakelser och att vi borde äta upp dem idag.
Jättefina var dem, däremot måste jag nog medge att de smakade lite märkligt och alldeles otroligt sött. Jag smakade ändå lite av alla, det som blev över fick Mariko ta med hem eftersom hon gillade dem mer än jag!
Birthday party
I söndags fyllde Jeff år, det är en kille som är med i samma kyrka som jag går till. Jag har faktiskt ingen aning om hur mycket han fyllde, men det blev en supertrevlig kväll i sällskap med många fantastiska människor.
Vi åt middag och några av tjejerna hade bakat en chokladfödelsedagstårta.
Lisa och jag äter med glädje upp tårtan som bjöds!
Sen lekte vi mest med ballongerna.
Äta ute i Sendai
Eftersom jag ännu inte är så bra att laga mat hemma i det här landet passar jag på att äta ute när jag blir medbjuden, själv ser till att vi bestämmer att äta ute, eller helt enkelt köper lunchen på campus eller färdig med mig från butiken.
Under senaste veckan har jag varit ute och ätit två gånger med vännerna från kyrkan som jag går till här i stan. En gång valde vi att äta på en koreansk resturang, vilket var supertrevligt (men tråkigt att det krockade med att några tjejer i klassen bestämde sig för att äta ute).
Den andra gången valde vi att äta på en fiskresturang, jag fick ett sms under förmiddagen där det stod att de var några som skulle ut och äta "seafood bowl (raw fish)" och att jag borde hänga med. Framför mig såg jag en stor balja där det skvalpade runt orensade fiskar. Visst förstod jag att det inte skulle vara så, och det visade sig bli en av de trevligaste kvällarna och den godaste middagen jag än så länge ätit!
Jag åt även lunch med min Academic Advisor vid vårat första möte, det är en trevlig man som kallas Izumida Sensei (det sista betyder Lärare och är någonting man alltid säger efter ens lärares namn). Som sagt, till vårt första möte som var väldigt avslappnat och där han egentligen bara frågade vad jag ville göra min undersökning och uppsats om, bjöd han på en spännande måltid som nog bestod av de märkligaste smakerna. Jag hade tyvärr svårt att äta upp allt, han skulle som tur var iväg och hålla en föreläsning så jag behövde inte visa det inför honom.
På campus finns två bra cafeterior med många olika rätter och variationer. Vad som är otroligt bra för mig är att menysystemet består av bilder på en anslagstavla, där står rättens namn på engelska, på japanska och även hur den ska uttalas på japanska. Så det är bara att förbereda rätt antal kronor i handen, lägga på minnet hur man ska uttala rätten och sen hoppas på det bästa. Svårigheterna kommer sen när man ska hålla koll på sitt nummer och se till att få rätt tallrik. Jag har löst det med att fråga den som står framför eller bakom mig, är det någon jag inte känner blir de allmänt förvirrade, lite frågande och oroliga eftersom de inte kan så bra engelska. Men det funkar med att peka på sitt nummer och själv se frågande ut så får man den hjälp man behöver!
Welcoming dinner
För ett par dagar sen hade vi välkomstmiddag i korridoren. Det bor sedan innan fem stycken japaner och en tjej från Taiwan i min korridor. Nu i september så flyttade jag och en tjej från Danmark in. I Japan delar de upp korridorerna på tjejer och killar, så på min våning bor bara tjejer, uppdelat i tre korridorer med 8 personer i varje. Vi har egna badrum, de som bor längre ner i byggnaden har inte det, men jag vet inte var den gränsen går.
I vilket fall som helst hade vi häromdagen en middag tillsammans. Vi lagade Pizza och två olika soppor, eller ja, det var faktiskt bara de japanska tjejerna som lagade maten.
Det var en jättetrevlig kväll, även om jag var trött med tanke på intensivkursen som då höll på för fullt, det var roligt att få möjlighet att lära känna de andra lite bättre. Ha koll på vad de heter och vad de pluggar.
Det är bara tjejen från Taiwan som är duktig på engelska, de andra kan några enstaka ord och fraser bara. Så det blir ganksa enkla samtal och samtidigt som de hjälper mig med japanskan så hjälper jag dem med engelskan.
Intensiv vecka!
Förra veckan hade jag en otroligt intensiv, sprängfylld och ganska stressig vecka.
Måndagen var visserligen helgdag (fråga mig inte varför, men det hade någonting med sport att göra, spännande med helgdagar som baseras på någon typ av sport). Ändå lyckades veckan kännas som den typ längsta någonsin.
På tisdagen började en intensivkurs jag valt att läsa i beteendevetenskap, kursen var inte alls som jag tänkte mig. Av någon anledning förväntade jag mig att vi på ett eller annat sätt skulle studera beteenden, men hela kursen kom att behandla globlisering och ojämlikheter i världen. Det var en bra kurs, men inte alls som jag tänkt mig.
Normalt sett har jag en - två lektioner per dag, på 1 timme och 30 minuter. Denna kurs låg över alla de sex lektionstillfällena som går att använda sig av under dagarna. Alltså var jag i skolan från 8.50 - 17.50 varje dag (med en timmes lunch och 10 minuter rast mellan varje 1,5h lektion). Det var jag och tre tjejer till i min klass som hade valt dena kurs, och det tackar jag för, att ha några där som man kände sen innan.
Med detta vill jag förklara och be om ursäkt för att jag inte skrivit någonting på länge. Men i och med att jag kommit hem först sent på kvällen, gärna vill laga mat och äta samt haft mellan 20-60 sidor att läsa till nästföljande dag så har det helt enkelt inte funkat att göra någonting annat än plugga.
Detta har även inneburit att jag hamnat efter i alla de andra kurserna jag läser, vilket betyder att denna vecka även kommer bli ganska hektisk. Jag har missat att göra i stort sett alla japanskaglosor och kommer förmodligen få 0 poäng på morgondagens läxförhör, hur detta kommer påverka mitt betyg vet jag inte. Jag får försöka läsa ikapp vartefter och hoppas att det inte blir värre än så här.
Nu är i alla fall hemtentan inlämnad i kursen i beteendevetenskap, så nu är 2 poäng avklarade och bara 12 kvar för resten av terminen. För det slutade med att jag inser att jag vill göra annat i Japan än att bara plugga, så jag tar de poäng jag måste och valde bort en del kurser som verkar intressanta och valde istället att läsa det som verkar både intressant och roligt.
För övrigt har jag köpt ett gäng fina skrivblock i olika färger som gör lektionerna lite gladare. En mapp med blommor på har jag skaffat, några fler måste det bli, för vid varje lektion får vi en hel bunt papper.
Imonikai
Denna lördagförmiddg har vi spenderat nere vid Hirose River och haft Imoni party. Det är en hösttradition i Tōhoku regionen då man går ner till floden med vänner, kokkärl, massa ingredienser av olika slag och lagar en traditionell Imonisoppa med kött, potatis, tofu, lök och massa annat gott!
Även om det sägs vara en hösttradition är det inte ett dugg höst här än. Det har varit alldeles för varmt hela dagen för att kunna kallas höst. Det är visserligen lite molnigt, men varmt och den högs luftfuktigheten gör det ännu varmare.
Bästa vännerna
I morse vaknade jag och hade fått ett superfint mail av dessa två, med den här underbara bilden!
Min tokiga, glada, älskade vänner. Jag saknar dem så mycket, att baka, laga härliga bruncher och bara sitta och snacka strunt i många timmar, ta långa fina promenader, berätta hemlisar, simma, laga middagar, kolla på film, träffa varandras familjer, gå till kyrkan, sjunga, spela spel, göra fula miner, plocka blommor, gråta, skratta, stötta, glädjas, be, och bara leva tillsammans.
Nu vet jag också hur mycket de saknar mig, det syns ju tydligt i hela bilden!
Min tokiga, glada, älskade vänner. Jag saknar dem så mycket, att baka, laga härliga bruncher och bara sitta och snacka strunt i många timmar, ta långa fina promenader, berätta hemlisar, simma, laga middagar, kolla på film, träffa varandras familjer, gå till kyrkan, sjunga, spela spel, göra fula miner, plocka blommor, gråta, skratta, stötta, glädjas, be, och bara leva tillsammans.
Nu vet jag också hur mycket de saknar mig, det syns ju tydligt i hela bilden!
Cykeltur till Campus
Till Campus på förmiddagarna och hem på eftermiddagarna så tar jag mig alltid på cykel. Jag trodde först att det skulle kännas knepigt att vänja sig vid vänstertraffiken, jag hade inte ens tänkt på att jag till och med skulle vara tvungen att cykla i den. Första gången jag satte mig på cykeln fick jag tänka till, sen dess har det gått fint. Det känns mer logiskt att cykla på vänster sida än jag trodde. Kanske är det för att det är så mycket traffik här så, då vill man helst anpassa sig till de andra, jag vet inte. Men det går i alla fall väldigt bra!
Även om Sendai är en ganska stor stad med drygt en miljon invånare så är staden väldigt cykelvänlig. Nu när jag börjar hitta bättre så blir det också ännu lättare så klart. Många vägar här är smala och man får samsas med bilar, motorcyklar, mopeder och gångtraffikanter. De flesta människor är väldigt hänsynsfulla så det är inga problem. Det har i alla fall inte hänt någonting än så länge. På många andra ställen där gatorna är större och flerfiliga är trottoarerna stora och man cyklar på dem, och delar på utrymmet med de som går. Det känns däremot märkligt.
Jag har lärt min en väg till och från universitetet och en väg till och från stan, nu ska jag försöka börja utforska de andra vägarna så att jag kan få lite bättre koll på hur allt hänger ihop och lära mig var det är bäst att åka.
Det går en flod genom Sendai som jag behöver cykla över på väg till och från Campus, jag tycker om att stanna där, men brukar egentligen inte ha tid med det på förmiddagarna. På kvällarna orkar jag inte eller så är det för mörkt för att det ska kännas trevligt. I min klass går väldigt många från olika länder i Asien, många från stora städer och nästan ingen är van att cykla. Därför går det alltid väldigt långsamt när vi cyklar ihop från skolan, de stannar ofta, vinglar fram, blir trötta efter ett par hundra meter. Det är spännande och lite märkligt att det kan vara så annorlunda, bara för att man växt upp i så olika delar av världen. De imponeras över att jag orkar upp för alla backar utan att gå, fast ingen backe är varken längre eller brantare än Trädgårdsgatan/Biskopsgatan i Uppsala mot Domkyrkan och Universitetshuset till. Jag säger till dem att om bara några veckor kommer de vänja sig och bli starkare så de både orkar längre sträckor och hela backar!
Väder och vind
Här är Sendai är det fortfarande sommar. I stort sett i alla fall, det har växlat en del sen jag kom för nästan en vecka sen. Ett par av dagarna här har det varit strålande sol och mellan 25 och 30 grader varmt. Idag är det lite molningt men 28 grader, så det känns fint att komma från ett 10gradigt sverige och hit där man får möjlighet att vara somrig lite längre.
Igår kom det in en tyfon över Japan, den har mest härjat på de södra öarna, men jag hörde att den skulle komma in över huvudön igårkväll och det gjorde den. Det var egentligen inte så farigt. Som tur var hade jag redan cyklat hem från stan när det var fint ute, så jag slapp vara ute i regnet och blåsten! Men på natten stormade det ordentligt. Jag brukar sova med balkongdörren öppen för det är så varmt här, men det vågade jag inte inatt.
I morse när jag skypade med Arvid var jag också med om min första jordbävning. Jag hade svårt att förstå vad som hände, men gissade på att det var ett skalv. Det svajade i byggnaden några sekunder och sen var allt över. Det började lite smått, sen vaggade det så gardinerna svängde, för att sen minskas. Jag hittade en väder- och jordbävningssida på internet sen (Japan Meteorological Agency). Nu har jag sparat den så den öppnar så fort jag startar internet.
JMA visade att det hade varit en jordbävning strax utanför kusten som hade en intensitet på upp till 3 (vad det nu är för enhet?). Jag har fått höra att om det är över 6 så ska man evakuera. Jag har ingen aning om hur man ska få reda på det, men nu har jag i alla fall varit med om det en gång. Enligt jordbävningsinfon på JMA har det tydligen varit fler idag. Det verkar som att det kommer skalv lite då och då, men de flesta känner man nog inte av.
Klicka på bilden om ni vill komma till sidan där de visar väder och jordbävningar.
