おんせん = hot spring
Idag blev vi medbjudna att följa med till onsen av en kvinna som jobbar på universitetet som jag lärt känna. Det var fantastiskt vackert och låg uppe i bergen. Vattnet man badar i kommer direkt från varma källor i berget. Platsen vi var på hade trevliga lounge utrymmen med dryck och choklad. Där satt vi ett par timmar både före och efter och pratade och läste.
När man badar är kvinnor och män uppdelade. För man får inte ha kläder på sig eller ha med någonting ner i vattnet. Arvid var därför själv en del eftersom alla andra var tjejer. Det var ingen fara, kanske mest bara avkopplande och han passade också på att ta med en bok. Innan tog vi också av alla smycken eftersom mineraler i vattnet kan påverka metaller.
Vi badade i onsen både utomhus och inomhus. Det var skönt att sitta i det varma vattnet med den svala luften runt sig.
Eftersom man inte får ta bilder på en onsen så blir det inte så mycket bilder att visa nu. Men vi tog några på omgivningarna och när vi drack kaffe.
Lucia
Igår var det Lucia och jag firade lite med att titta på SVTs websändning av årets luciatåg i Uppsala Domkyrka. Eftersom jag är åtta timmar före fanns det inget luciatåg att se redan till frukost, så det fick bli lite eftermiddagsmys. Fina Uppsala och fint tåg med massa duktiga flickor och pojkar!
Firade även med att stilla min lakritsabstinens, tack mamma för det fina paketet som kom på posten, det behövdes precis just nu!
Geisha
En eftermiddag cyklade jag och Maxi från campus in till stan. Vi hade fått reda på att det till stan skulle komma ett par geishor och hålla ett litet uppträdande.
Maxi och jag brukar på måndagar efter vår Japanese Corporate Culture (företagskultur) klass gå till ett rum där ett gäng hemmafruar ordnar lite lunch sammankomster (en gång var det te ceremoni som jag skrev som). Vi får där möjlighet att höra om den japanska kulturen, livet i ett japanskt hem, får smaka japanska kakor eller frukter, dricka te och träffa andra studenter. Vid en av de här måndagarna berättade kvinnorna om geishorna som skulle komma till stan och tipsade oss att åka tid.
Vilken bra möjlighet tänkte vi och korsade bron över Hirose River med våra cyklar, letade frenetiskt efter en plats att ställa dem på (det var den här gången som vi upptäckte det andra cykelgaraget i stan) och promenerade resten av biten till byggnaden, vad den nu hette, för att titta på geishorna.
Eftersom vi letat cykelparkering så länge hamnade vi rätt långt bak i publiken, det var mer folk där än vi hade trott. Men med min fantastiska kamera fick vi ändå ett par bra bilder.
Tack och lov hade jag Maxi med mig som förstår något mer Japanska och kunde förklara det som talarna sa. Att vara en geisha i det här landet är lika mycket sport och kräver minst lika mycket ansträngning (förutom musklerna kanske) som en hockeyspelare. De tränar flera gånger om dagen på att gå, sitta, dansa, prata, äta, sätta upp håret, fixa sminket, och att bete sig på det speciella sätt som geishor ska. De börjar när de är omkring 16 år och tränar resten av livet. Det blir en hel livsstil.
