Arvid i Japan
Jag har haft ett schema med 1-3 lektioner om dagen, varje lektion är en och en halv timme. Alltså är jag vissa dagar iväg bara en kort stund medan andra gånger nästan hela dagen. Ofta ses Arvid och jag på Campus klockan 12 och äter lunch tillsammans oavsett om jag har lektioner hela dagen eller slutar då. Det är smidigt att äta på campus och billigt. Ibland går Arvid med mig till campus och sätter sig i Tea Loungen eller på biblioteket och pluggar medan jag har lektion men ibland stannar han hemma.
När Arvid bestämde sig för att stanna så här läge i Japan så kollade han upp lite kurser som han kunde ha nytta av och som gick att läsa på distans. Han läser alltså tre kurser på distans i matte och fysik. Han pluggar i stort sett lika mycket som jag om inte mer.
Snö
Nu har det snöat en massa här, och snön ligger faktiskt kvar. Det är jättevackert och ger både ljus och värme till mig och till stan! I måndags var det adult day här, det är en helgdag, dagen innan hade det nämligen firats "comming of age" day, alla de som under det senaste läsåret fyllt 20 år hade cermoni, var klädda i kimono och firade. Jag tror att traditionen att fira kommer från Amerika, men att själva firandet är på ett väldigt Japanskt vis. Jag var inte och tittade på någon ceremoni som hålls i några av de många templena, men jag såg väldigt många vackra tjejer i kimono på stan.
Vi hade alltså ledigt, och tog det mest bara lugnt, och pluggade lite. För nu börjar terminsslutet närma sig och jag har läxor och uppsatser att lämna in i alla kurser, slutprojekt som ska redovisas och sluttentor att skriva de kommande veckorna. Det är väl också den största anledningen till att jag inte får tid att skriv så mycket här, den andra anledningen är väl Arvid som har kommit hit och som jag umgås med när jag inte är i skolan eller iväg och träffar de i klassen, men då är förståss Arvid också med!
Måndagen avslutades med middag tillsammans med ett gäng från klassen på Gyosa stället runt hörnet. Efter det sprang vi ut i snön, hade snöbollskrig och gjorde snöänglar, klättrade på snöbollar och kände oss som små barn! Vad glad jag är för vintern, för att den har kommit hit, jag räknade aldrig med att få riktiga fina vinterdagar, min lärare Yamamoto Sensei pratar om att detta är ovanligt för att vara Sendai, att det inte brukar bli så här kallt och att det sällan håller i sig så här länge (ja, än så länge har vi haft snö i 4 dagar).
Det står en gubbe vid vår knut, fallera fallera, har ser så rysligt skojig ut, fallera fallera, han vitklädd är från topp till tå ja, av stenkol är hans ögon två ja, fallera fallera, och han kan ej ur fläcken gå!
Igår hade jag en mysig liten lässtund på eftermiddagen. Men en kaffe och alternativ kaka kröp jag upp i ett hörn av sängen och läste igenom novellen som jag fått av Emilia i julklapp. Det måste ha varit det bästa jag läst på otroligt länge. Spännande, målande, intressant, och bra skrivet, vad mer kan man önska?!
Arvid sitter allt som oftast och pluggar på vår nya fina padda som vi köpte på 2 januari rean. Den funkar perfekt för distansstudier från Sverige för hans del och uppsatsskrivande på kaféer för min, när jag inte är hemma med datorn.
Han är här
Världens finaste på alla sätt och vis.
Han är här och gör varje dag lite finare, han är här och gör mig alldeles lycklig.
De här lediga dagarna har vi ägnat åt att ta hand om varandra, och inte bry oss om någonting annat än att berätta för varandra hur fint det är att vara nära igen.
De här lediga dagarna har vi ägnat åt att ta hand om varandra, och inte bry oss om någonting annat än att berätta för varandra hur fint det är att vara nära igen.
På väg
Idag flyger han över halva jorden för att träffa mig.
Jordbävning vid seminarium om just jordbävningar
I lördags var det heldag på universitetet, seminarium med rubriken"The Great East Japan Earthquake's Lesson on International Cooperation". Det diskuterades om hur man ska förbereda ett samhälle för stora katastrofer och det var talare där från hela världen samt tre talare från olika universitet som drabbades av jorbävningen och tsunamin förra året.
När vi sitter i salen skakar huset till då och då av flera jordbävningar, passande kan tyckas under ett seminarium som behandlar just detta. Mitt i sitt tal utbrister en professor från Fukushima University "Ja nu skakar det visst lite igen... men om vi försöker titta på den här bilden". Verklighetsanknytning!
Bilderna här ovanför är tagna efter förra årets stora jordbävning på mitt (Kawauchi) campus och på Aobayama Campus (där naturvetarna läser). Biblioteket här håller fortfarande på att repareras och vissa ställen får man inte gå till utan att någon i personalen följer med. Böckerna står trångt i källaren och väntar på att det ska byggas klart på de andra våningarna så att allt kan bli som vanligt igen.
Till lunch åt delade jag och Kia på en bit pannkakstårta! Det var ju ändå lördag =)
Om man inte kan läsa eller prata
...då är det superbra att man kan teckna eller fota. Jag tar bilder och visar, frågar, gestikulerar och gissar mig fram. På en av de cafeterior som finns på campus står allt på japanska, och jag tar bilder för att visa tanterna i köket när de frågar vad jag vill ha. Sen säger jag ちいさい (chiisai =liten) och får alltid det jag önskar.
Eller om man är ensam i affären och vill veta vad det är man köper. Jag brukar fota det jag tror är rätt och smsa till mina japanska vänner, här frågade jag Taiki om det är vanligt vetemjöl i påsen. Såg sen att det var små bilder av ett sädesslag på påsen (men inte vete, eftersom inte de har strån. Här skulle jag kunna skriva en lång utläggning (men den får bli kort) om att jag typ är den enda bland mina vänner här som har koll på att de finns olika sädesslag vilket har resuterat i att jag haft en liten genomgång och ritat fina bilder på de fyra vanligaste i Sverige, tack svensk utbildning och det faktum att jag bott på landet och har en fantastisk familj (kanske framför allt farmor, farfar, Lilian och Enköpingshögen av släkten) som tycker sånt är vettigt att kunna). I det här landet kan man ändå inte vara säker på vad som är i påsen, fick som svar att det var mjöl men har fortfarande ingen aning om vilket sädesslag. Det gick i alla fall att baka på. Många andra mjölsorter är gjorta för att fritera nämligen, så det var nog ändå bra att jag frågade.
Innan jag lärde mig att läsa katakana tog jag denna bild och frågade vad detta var. Det var en eftermiddag när jag var på ett café med Maxi och Rin och ville köpa nåt till mitt kaffe, Rin (som för övrigt bott i Sverige och flyttar tillbaka till Stockholm i höst för att läsa sin master) hjälpte mig att klura ut vad jag ville ha. Nu kan jag läsa de flesta katakana tecken och ser att det står "Buruberii Beeguru" och "appurupai". Kan ni lista ut vad det är?
Jordbävning och tsunamivarning
Jag var alldeles precis nyss med om den största jordbävningen sen jag kom hit och någonsin i mitt liv. Den här gången blev jag ordentligt rädd. Jag hade precis kommit hem från campus, tagit av mig jackan och satt mig i sängen för att kolla igenom lite post. Först reagerade jag knappt, för de små och mellanstora skalven har jag vant mig vid. Men det slutade inte. Tittade upp i taket om jag borde vara rädd för att få saker i huvudet samtidgt som grejerna började trilla av skrivbordet och kaffeslatten från i morse och vattnet skvimpade ut på bordet och golvet.
Det var nog då min panik kom, jag tog telefonen och sprang ut i köket där jag träffade två av de japanska tjejerna som bor i min korridor. De följde nyheterna och översatte så mycket de kunde. De visade bilder i realtid från kameror som sitter ute på stan och klipp folk hade filmat inne på JMA. De berättade att magnituden var 5 och att de utfärdats en tsunamivarning. Hemsidan har legat nera sen dess, men nu tror jag den är uppe igen. I högtalarna här där jag bor ropade de ut på engelska att vi inte får tända ljus (eld) och inte använda hissarna och att vi ska försöka hålla oss lugna. Resten av meddelandena var på japanska.
Min telefon sa däremot annat. Den har plingat och plongat och ringt ett par gånger och det har kommit upp medelanden om att det utfärdats tsunamivarning och det är dags att evakuera. Alla vänner smsar och vi frågar varandra om vi mår bra. Mariko ringde och vi lugnade ner varandra lite och dubbelkollade att vi vet var vi ska gå om vi måste evakuera. Hon och några fler av de japaner som har hört av sig lovade att ringa eller smsa igen om det kommer ut några fler nyheter på japanska jag borde veta om. Nu har jag lugnat ner mig, men jag vill bara berätta. Lite för att själv bli lugn och sen också för att jag vill att ni ska veta att jag mår bra om ni hör saker på nyheterna hemma.
Uppdatering kl 18.20:
Mobiltäckningen krånglar, vilket inte är ovanligt vid stora skalv. Internet verkar fortfarande hålla igång. Då och då kommer en drös med sms in, och innan jag hinner svara slås mobiltäckningen ut igen. DN har redan skrivit en artikel på sin hemsida om händelsen. Jag borde laga middag men orkar inte. Magnituden i epicentrum var 7,3 men här där jag bor "bara" 5, vilket var mer än vad jag någonsin vill vara med om igen, speciellt från våning tio.
Mobiltäckningen krånglar, vilket inte är ovanligt vid stora skalv. Internet verkar fortfarande hålla igång. Då och då kommer en drös med sms in, och innan jag hinner svara slås mobiltäckningen ut igen. DN har redan skrivit en artikel på sin hemsida om händelsen. Jag borde laga middag men orkar inte. Magnituden i epicentrum var 7,3 men här där jag bor "bara" 5, vilket var mer än vad jag någonsin vill vara med om igen, speciellt från våning tio.
Uppdatering igen kl 18.54:
Sveriges ambassad i Tokyo är ju för fantastiska. Fick alldeles nyss ett samtal från dem, för att de skulle kolla så att vi i Tohokuregionen mår bra. Vilket fantastiskt jobb de gör där, och så fint att de bryr sig, så glad jag är att jag också anmälde mig till dem när jag flyttade hit. Tydligen så har också magnituden uppgraderats till 8,1, jag orkar inte gå in på JMA längre det står för mycket där så allt är mest bara rörigt. Ja, det var väl det för nu, fortfarande lite skakis här hemma i mitt lilla studenrum på våning tio.
Matsushima
En helg åkte vi till Matsushima, Jag, Tari, Mariko och några till.
Det är en plats norr om Sendai vid vattnet som anses vara en av de vackraste platserna i landet.
Vi åkte båt och såg fina öar, hela Matsushimabukten är full små öar (Shima) som är täckta med små barrträd (Matsu), det ska vara omkring 260 öar. Alla dessa öar gjorde att den lilla staden inte blev så hårt drabbad av tsunamin förra året.
På kvällen var det en ljusinstallation i en trädgård vid ett av templena. Det finns många fina temel i Matsushima.
Det var fantastiskt vackert med alla färggranna löv på träden. De ljus som lyser i trädgården är helt färglösa, så de färger som syns på träden är de färger löven fått nu när det börjar bli höst.
Matsushima ligger vid vattnet och är känt för de fisk och skaldjur som serveras där, framför allt ostronen. Första helgen i februari har de en ostronfestival (ja, jag säger ju att de är experter på att ha festivaler av alla möjliga anledningar). Då har vi pratat om att åka tillbaka för att äta skaldjur och färska ostron!
På andra sidan jorden
...där går samma sol upp i Uppsala,
som jag ser gå ner för dagen när jag står på min balkong i Sendai.Tokyo
Vi kom fram tidigt på fredagsmorgonen och kaffeabstinensen var enorm efter en natt i en bil med knappt någon sömn alls, i stort sett allt var stängt men till slut hittade vi en kaffe (som var varm och inte kom från en automat) innan vi gick till kyrkan som vi skulle hälsa på i Tokyo.
Till lunch en dag åt vi sukiyaki, det var alldeles fantastiskt gott! Jag följde med de här fina Tokyotjejerna, Yumi och Yoshie, och fem andra som inte hamnade på bild. Yoshie bor numera i Sendai så vi umgås mycket här hemma.
Tyvärr har jag haft så mycket att göra hela helgen att jag kom inte hem med mer än typ tio bilder.
Nästa gång jag åker till Tokyo är i början av Januari när Arvid är här. Då får vi se till att göra alla turistiga grejer och ta massa bilder!
Bilderna nedan är från Jesus Lifehouse Conference.
Ben Huston predikade och Shinsuke översatte till Japanska.
Brian Huston predikade ett par gånger och Yuji översatte.
Här läser Brian hela 2 Cor 8 utantill.
