Arvid i Japan
Jag har haft ett schema med 1-3 lektioner om dagen, varje lektion är en och en halv timme. Alltså är jag vissa dagar iväg bara en kort stund medan andra gånger nästan hela dagen. Ofta ses Arvid och jag på Campus klockan 12 och äter lunch tillsammans oavsett om jag har lektioner hela dagen eller slutar då. Det är smidigt att äta på campus och billigt. Ibland går Arvid med mig till campus och sätter sig i Tea Loungen eller på biblioteket och pluggar medan jag har lektion men ibland stannar han hemma.
När Arvid bestämde sig för att stanna så här läge i Japan så kollade han upp lite kurser som han kunde ha nytta av och som gick att läsa på distans. Han läser alltså tre kurser på distans i matte och fysik. Han pluggar i stort sett lika mycket som jag om inte mer.
Dricka kaffe eller plugga?
...eller både och?
I måndags cyklade jag till stan framåt kvällen för att få lite lugn och ro och hinna läsa en bok som måste läsas klart innan jul. Lite sent att börja med den nu, men jag får väl se vad jag kan göra åt saken. Det kommer nog gå åt en hel del kaffe och en väldans massa tid.
Mariko frågade om hon fick hänga med och kom en timme senare efter att hon hade fixat lite grejer. Hon satte sig med ett par japanska tidningar och uppdaterade sig om nyheter i världen. Ja, och blev det nu mest kaffe eller plugg? Jag fick en hel del läst, det är klart att man alltid kan läsa mer. Men jag måste ju hinna ha lite trevligt också. Kaffet var gott, men jag är säker på att jag själv skulle göra det hundra gånger godare, jag skulle dessutom servera mig en kaffe med ett litet löv eller hjärta i. Sällskapet var som vanigt supertrevligt och vi diskuterade japansk politik eftersom det just varit val här, dödsskjutningarna i den där skolan i USA häromdagen, japansk ekonomi och ställningstaganaden kring användandet av kärnkraftverk. Jag har även börjat spela in lite små filmsnuttar med mobilen, men har fortfarande inte listat ut hur man kan göra för att lägga in dem här.
にほんごをべんきょうしています
Sitter på japanska lektion och fattar ingenting. I början gick det ändå ganska bra men nu är det alldeles för svår grammatik och de gör det krångligare än vad det är.
Frågar frågor mest hela tiden. Började för några veckor sen för jag inser hur svårt det är att lära sig ett nytt språk. Får dessvärre oftast till svar att det bara är så det är. Blir tokig på det här språket och på att den här läraren inte kan förklara. Frågar om det är en particle men det är det inte. Fattar ingenting.
Frågar när vi pratar om verb hur jag ska veta skillnaden på kimas (=att ta på) och kimas (=att åka) och får till svar att jag får lära mig det och att det bara är så och "i'ts your problem".
Det här gör mig alldeles förvirrad och jag fattar ingenting. Alldeles för mycket grammatik. Och jag är fortfarande på nivån vi var på för typ 6 veckor sen. Försöker repetera och gå tillbaka men det tar så lång tid att förstå. Jag tror det är grammatiken som är värst. Speciellt eftersom jag knappt ens kan vår svenska grammatik. Den liksom bara sitter där.
Jordbävning vid seminarium om just jordbävningar
I lördags var det heldag på universitetet, seminarium med rubriken"The Great East Japan Earthquake's Lesson on International Cooperation". Det diskuterades om hur man ska förbereda ett samhälle för stora katastrofer och det var talare där från hela världen samt tre talare från olika universitet som drabbades av jorbävningen och tsunamin förra året.
När vi sitter i salen skakar huset till då och då av flera jordbävningar, passande kan tyckas under ett seminarium som behandlar just detta. Mitt i sitt tal utbrister en professor från Fukushima University "Ja nu skakar det visst lite igen... men om vi försöker titta på den här bilden". Verklighetsanknytning!
Bilderna här ovanför är tagna efter förra årets stora jordbävning på mitt (Kawauchi) campus och på Aobayama Campus (där naturvetarna läser). Biblioteket här håller fortfarande på att repareras och vissa ställen får man inte gå till utan att någon i personalen följer med. Böckerna står trångt i källaren och väntar på att det ska byggas klart på de andra våningarna så att allt kan bli som vanligt igen.
Till lunch åt delade jag och Kia på en bit pannkakstårta! Det var ju ändå lördag =)
Intensiv vecka!
Förra veckan hade jag en otroligt intensiv, sprängfylld och ganska stressig vecka.
Måndagen var visserligen helgdag (fråga mig inte varför, men det hade någonting med sport att göra, spännande med helgdagar som baseras på någon typ av sport). Ändå lyckades veckan kännas som den typ längsta någonsin.
På tisdagen började en intensivkurs jag valt att läsa i beteendevetenskap, kursen var inte alls som jag tänkte mig. Av någon anledning förväntade jag mig att vi på ett eller annat sätt skulle studera beteenden, men hela kursen kom att behandla globlisering och ojämlikheter i världen. Det var en bra kurs, men inte alls som jag tänkt mig.
Normalt sett har jag en - två lektioner per dag, på 1 timme och 30 minuter. Denna kurs låg över alla de sex lektionstillfällena som går att använda sig av under dagarna. Alltså var jag i skolan från 8.50 - 17.50 varje dag (med en timmes lunch och 10 minuter rast mellan varje 1,5h lektion). Det var jag och tre tjejer till i min klass som hade valt dena kurs, och det tackar jag för, att ha några där som man kände sen innan.
Med detta vill jag förklara och be om ursäkt för att jag inte skrivit någonting på länge. Men i och med att jag kommit hem först sent på kvällen, gärna vill laga mat och äta samt haft mellan 20-60 sidor att läsa till nästföljande dag så har det helt enkelt inte funkat att göra någonting annat än plugga.
Detta har även inneburit att jag hamnat efter i alla de andra kurserna jag läser, vilket betyder att denna vecka även kommer bli ganska hektisk. Jag har missat att göra i stort sett alla japanskaglosor och kommer förmodligen få 0 poäng på morgondagens läxförhör, hur detta kommer påverka mitt betyg vet jag inte. Jag får försöka läsa ikapp vartefter och hoppas att det inte blir värre än så här.
Nu är i alla fall hemtentan inlämnad i kursen i beteendevetenskap, så nu är 2 poäng avklarade och bara 12 kvar för resten av terminen. För det slutade med att jag inser att jag vill göra annat i Japan än att bara plugga, så jag tar de poäng jag måste och valde bort en del kurser som verkar intressanta och valde istället att läsa det som verkar både intressant och roligt.
För övrigt har jag köpt ett gäng fina skrivblock i olika färger som gör lektionerna lite gladare. En mapp med blommor på har jag skaffat, några fler måste det bli, för vid varje lektion får vi en hel bunt papper.
Cykeltur till Campus
Till Campus på förmiddagarna och hem på eftermiddagarna så tar jag mig alltid på cykel. Jag trodde först att det skulle kännas knepigt att vänja sig vid vänstertraffiken, jag hade inte ens tänkt på att jag till och med skulle vara tvungen att cykla i den. Första gången jag satte mig på cykeln fick jag tänka till, sen dess har det gått fint. Det känns mer logiskt att cykla på vänster sida än jag trodde. Kanske är det för att det är så mycket traffik här så, då vill man helst anpassa sig till de andra, jag vet inte. Men det går i alla fall väldigt bra!
Även om Sendai är en ganska stor stad med drygt en miljon invånare så är staden väldigt cykelvänlig. Nu när jag börjar hitta bättre så blir det också ännu lättare så klart. Många vägar här är smala och man får samsas med bilar, motorcyklar, mopeder och gångtraffikanter. De flesta människor är väldigt hänsynsfulla så det är inga problem. Det har i alla fall inte hänt någonting än så länge. På många andra ställen där gatorna är större och flerfiliga är trottoarerna stora och man cyklar på dem, och delar på utrymmet med de som går. Det känns däremot märkligt.
Jag har lärt min en väg till och från universitetet och en väg till och från stan, nu ska jag försöka börja utforska de andra vägarna så att jag kan få lite bättre koll på hur allt hänger ihop och lära mig var det är bäst att åka.
Det går en flod genom Sendai som jag behöver cykla över på väg till och från Campus, jag tycker om att stanna där, men brukar egentligen inte ha tid med det på förmiddagarna. På kvällarna orkar jag inte eller så är det för mörkt för att det ska kännas trevligt. I min klass går väldigt många från olika länder i Asien, många från stora städer och nästan ingen är van att cykla. Därför går det alltid väldigt långsamt när vi cyklar ihop från skolan, de stannar ofta, vinglar fram, blir trötta efter ett par hundra meter. Det är spännande och lite märkligt att det kan vara så annorlunda, bara för att man växt upp i så olika delar av världen. De imponeras över att jag orkar upp för alla backar utan att gå, fast ingen backe är varken längre eller brantare än Trädgårdsgatan/Biskopsgatan i Uppsala mot Domkyrkan och Universitetshuset till. Jag säger till dem att om bara några veckor kommer de vänja sig och bli starkare så de både orkar längre sträckor och hela backar!
