Födelsedagssushi

Igår fyllde Arvid jämngammalt med mig, sen hur mycket det är är mindre viktigt.
Det firade vi med att stanna hemma hela dagen och plugga, men på kvällen gick vi iväg till ett ställe i närheten med rullbandssushi. Egentligen skulle ja vilja vara så bra att jag hade pluggat färdigt allt i förväg för att kunna hitta på någon superbra överraskning och göra Arvids födelsedag till någonting alldeles speciellt.
Där satt vi och hade supermysigt, drack te, funderade, valde cch provade massa olika sushi.
Vi skrev ner beställningarna på japanska, när kanji (de kinesiska tecknena) var för svår skrev jag det istället på hiragana (de tecken som visar uttalet). När vi är ute och äter är egentligen enda gången jag känner att jag behäskar språket. De flesta resturanger har bilder på menyn och är det sushi så brukar det gå rätt bra, även om man måste både prata och skriva för att få det man vill ha, utöver det som redan rullar förbi en på bandet.
 

Vårsol

Nu har vi kommit fram till campus. Vi ska äta lunch innan Arvid sätter sig och pluggar och jag går och ska hålla en presentation av min uppsats om hur kulturen i olika påverkar de olika arbetssätt vi har.

Idag är en fantastisk dag, varm sol och snön smälter på vägarna. Det är perfekt med sockar i gummistövlarna för att hålla tårna varma och vattnet utanför!

いただきます


Sendai Castle

En solig dag promenerade Arvid och jag upp på ett berg där det någon gång för många hundra år sen stått ett slott. Nu finns bara ruinerna kvar men det är ändå en stor turistattraktion här i Sendai, kanske tack vare den fantastiska utsikten man får över hela stan!
Högst upp på berget finns en staty av Lord Masamune, sittandes på en häst, som lät bygga slottet på 1600-talet.
Arvid läste noga på på alla informationsskyltar som fanns längs vägen upp, medan jag lite otåligt och kall om fötterna väntande in honom fast jag egentligen helst skulle springa upp hela vägen, nyfiken som ett barn över vad som väntade oss längst upp.

 

Snö

Nu har det snöat en massa här, och snön ligger faktiskt kvar. Det är jättevackert och ger både ljus och värme till mig och till stan! I måndags var det adult day här, det är en helgdag, dagen innan hade det nämligen firats "comming of age" day, alla de som under det senaste läsåret fyllt 20 år hade cermoni, var klädda i kimono och firade. Jag tror att traditionen att fira kommer från Amerika, men att själva firandet är på ett väldigt Japanskt vis. Jag var inte och tittade på någon ceremoni som hålls i några av de många templena, men jag såg väldigt många vackra tjejer i kimono på stan.
Vi hade alltså ledigt, och tog det mest bara lugnt, och pluggade lite. För nu börjar terminsslutet närma sig och jag har läxor och uppsatser att lämna in i alla kurser, slutprojekt som ska redovisas och sluttentor att skriva de kommande veckorna. Det är väl också den största anledningen till att jag inte får tid att skriv så mycket här, den andra anledningen är väl Arvid som har kommit hit och som jag umgås med när jag inte är i skolan eller iväg och träffar de i klassen, men då är förståss Arvid också med!
Måndagen avslutades med middag tillsammans med ett gäng från klassen på Gyosa stället runt hörnet. Efter det sprang vi ut i snön, hade snöbollskrig och gjorde snöänglar, klättrade på snöbollar och kände oss som små barn! Vad glad jag är för vintern, för att den har kommit hit, jag räknade aldrig med att få riktiga fina vinterdagar, min lärare Yamamoto Sensei pratar om att detta är ovanligt för att vara Sendai, att det inte brukar bli så här kallt och att det sällan håller i sig så här länge (ja, än så länge har vi haft snö i 4 dagar).
Det står en gubbe vid vår knut, fallera fallera, har ser så rysligt skojig ut, fallera fallera, han vitklädd är från topp till tå ja, av stenkol är hans ögon två ja, fallera fallera, och han kan ej ur fläcken gå!
Igår hade jag en mysig liten lässtund på eftermiddagen. Men en kaffe och alternativ kaka kröp jag upp i ett hörn av sängen och läste igenom novellen som jag fått av Emilia i julklapp. Det måste ha varit det bästa jag läst på otroligt länge. Spännande, målande, intressant, och bra skrivet, vad mer kan man önska?!
 
Arvid sitter allt som oftast och pluggar på vår nya fina padda som vi köpte på 2 januari rean. Den funkar perfekt för distansstudier från Sverige för hans del och uppsatsskrivande på kaféer för min, när jag inte är hemma med datorn.

Hobitto

I tisdags var vi iväg på bio och såg the Hobbit, eller Hobitto som den heter här :).

Vi insåg att det var första gången vi var på bio tillsammans bara vi två. Det var väldans mysigt. Med oss in tog vi varm choklad för nu är det verkligen vinter och kallt här (ca-2grader), det känns som man aldrig ska få bli varm igen.

Bion var bra, Arvid tyckte den var toppen men han har ju läst varenda bok som har med den här historien att göra vilket han noggrant gick igenom och förklarade för mig på vägen hem senare på kvällen.


Han är här

Världens finaste på alla sätt och vis.
Han är här och gör varje dag lite finare, han är här och gör mig alldeles lycklig.
De här lediga dagarna har vi ägnat åt att ta hand om varandra, och inte bry oss om någonting annat än att berätta för varandra hur fint det är att vara nära igen.

RSS 2.0