Baka bröd

Tänk vad fint att jag har en blogg egentligen, jag borde ju faktiskt fråga er som läser om allt som jag undrar eller behöver hjälp med speciellt så här nu när jag är i ett helt annat land. Lilian läste att jag inte tyckte om brödet som går att hitta här och var så snäll och mailade ett recept med väldigt enkla ingredienser och som tillagas i stekpannan istället för i ugn, så i förmiddags bakade jag en massa gott bröd!
För ungefär en vecka sen så försökte jag mig på att göra scones i micron. Jag som inte ens tycker om scones hemma, men jag hade väl någon förhoppning om att de skulle vara bättre än brödet som går att köpa här. Efter ungefär en halvtimme i micron blev de väl ungefär som hemma om inte ännu torrare. Jag åt upp dem, men nja, jag kommer nog inte göra scones igen.
 
Det här brödet däremot, som Lilian skickade recept på blev alldeles fantastiskt så nu planerar jag att baka varje helg så att jag har till veckorna!
Jag fick lov att ändra lite på ingredienserna för att allt gick inte att hitta, istället för bikarbonat tog jag bakpulver och istället för vetegroddar använde jag havregryn. Inga brödkryddor hittade jag heller, utbudet av kryddor här är jättelitet. I japan äter man inte särskilld kryddstark mat och om det smaksätter någonting så är det antingen med soja, ingefära eller vinäger. Jag funderade på att köpa timjan men det slutade med att jag bakade brödet utan kryddor och har nu beställt hit det från Sverige istället. När jag var färdig med bakning och disk var jag såklart tvungen att provsmaka mitt bröd till en kopp kaffe. Det blev två olika mackor eftersom jag hade både creme cheese och smör och ost hemma. Osten jag hittat just nu är för övrigt riktigt god. Jag köper den i små askar om 150gr där det ligger 10 st (tror jag) små enförpackade fyrkanter med ost, jag försökte skiva den, men det slutade med att den bara gick sönder eftersom den var så liten, men det var gott ändå. Nu ser jag jättemycket fram emot morgondagens frukost!
 

Vad blir det för mat?

När jag först kom till Japan tyckte jag det var jättesvårt att laga mat. Jag hade problem i affären att veta vad jag skulle köpa, jag förstod varken vad som stod på förpackningarna eller vilket pris som gällde. Nu har jag lärt mig jättemycket och vet vilket Kanji (kinesiskt tecken) som betyder yen och hur det ser ut om det är styckepriser eller kilopriser, det är nästan alltid styckepriser här till skillnad från hemma. Här får man inte bryta isär klasarna med bananer för en klase kostar 95yen och då har väl någon människa suttit och tittat på alla bananer och om de ska vara tre, fyra eller fem för att det ska bli rimligt.
Även om grönsaker i största allmänhet är dyrt här i Japan så är det nog vad jag äter mest när jag lagar mat hemma. Jag som tyckte frukt och grönsaker var dyrt i Sverige innan, men inte nu längre. Det är lätt att laga mat med grönsaker i för då vet jag precis hur jag ska göra och vad det är för någonting jag kommer äta. Jag har insett att jag sedan jag kom hit äter väldigt mycket vegetariskt. Ofta påminner mina maträtter om varandra i innehåll, men ibland försöker jag mig på lite maträtter hemifrån också.
I min korridor finns två riskokare (vilket är lika många som plattorna på spisen). Alla äter ris här, till allting, och jag kan ju inte vara säme. Därför har jag köpt en påse vitt ris och en påse grovt ris, den senaste tiden har jag blandat dem och det blir nog bäst tycker jag. Under mina första dagar här frågade jag en tjej i korridoren på fumling engelsk/japanska/kroppsspråk hur man använder riskokaren. Det visade sig vara enkelt! Men den tar 50 minuter, så det är bara att sätta igång den och sen pyssla med allt annat man kan komma på medan man väntar.

Cupcakes

 
 
Eftersom vi fått så mycket hjälp här i Sendai, på universitetet av snälla människor, fått följa med min Academic Advisor på Bunraku föreställning så tyckte jag och Mariko att det nog var bäst att vi också gjorde nåt för dem.
 
Efter lite funderande tyckte vi det var roligast om vi kunde baka någonting själva till dem. Vi tyckte det skulle vara kul att försöka oss på cupcakes. Jag skulle nog snarare kalla det muffins, men cupcakes låter mycket roligare!
 
Som vanligt är det fint att jag har med mig någon annan som kan språket bättre än jag. Vi började med att handla allt vi behövde på Seiyu. Vilket gick väldigt smidigt, men skulle jag gjort det själv hade det nog både varit krångligare och tagit längre tid. Sen gick vi hem till köket i min korridor och började vispa.
 
 
Snyggt att jag blir fotat samtidigt som jag med kroppsspråk försöker fråga hur mycket citron vi ska pressa.
 
 
Vi tyckte det var allra roligast att göra så många olika sorter som möjligt. Eftersom vi hade tre olika färger på formarna fick det bli tre olika smaker.
 
Efter att ha gräddat dem i micron, tro det eller ej så blev det faktiskt bra. Jag var väldigt tveksam, även om en av mina korridorsgrannar bakar ofta. Tyvärr fick de inte mycket till färg, men det är väl sånt man får stå ut med.
 
 
Innan vi slog in dem för att ge bort, delade vi och provsmakade varje sort, äpple/kanel, citron och choklad.

Tankar om Sendai

Denna helg har jag haft fullt upp. Jag har tagit massa fina bilder med min väldigt fina kamera. Jag ska väl säga att de flesta bilder ni får se tidigare är tagna med min telefon, det är lättare så. Det går lite snabbare och gör att jag faktiskt skriver ganska ofta. Från den här helgen har jag i stort sett bara fotat med kameran, därför blir detta ett ganska tomt inlägg, men jag lovar att ni så småningom ska få se bilderna och höra allt som hänt den här helgen.

 

Jag kan berätta nu att jag bland annat varit på en festival (Sendai måste vara den bästa staden i världen på att anordna festivaler av alla dess slag), sprungit min första löptur längs med floden (som egentligen är större men innehåller mindre vatten än Fyrisån), varit i på ett framträdande med Geishor, varit i kyrkan, pluggat, lärt känna folk från Tokyo, från Kanada men som bor i Yamagata (så snart blir det nog av att jag tar en liten tur och hälsar på dem)... Med andra ord, det har varit en lång och händelserik helg.

 

Det här kommer nog bli mitt längsta inlägg någonsin, och utan bilder. Nu har jag varit här i sex veckor. Jag har bott i mitt lilla rum så pass länge att det börjar bli stökigt, jag har lärt mig att hitta i större delarna av stan men kan fortfarande inte prata flytande japanska. Jag har träffat flera människor som jag faktiskt skulle kalla mina vänner. Allt detta har gjort att jag faktiskt börjar känna mig hemma här (kanske inte detaljen att jag fortfarande inte förstår språket, men jag har vänner som är uppmuntrande och glada över att jag försöker). Jag insåg förra veckan att jag nu vet vilka jag vill träffa och umgås med, vilka jag vill prata och dela mina tankar och erfarenheter från livet med. Det finns några tjejer i klassen som jag kommer väldigt bra överrens med och samma sak är det i kyrkan. Vi träffas inte längre bara under lektionerna eller på söndagarna under gudstjänsten, utan vi smsar ofta bara struntsaker, vi träffas och lagar middag, tar en kaffe på stan, går över till varandras korridorer och dricker en kopp te sent på kvällen eller om morgonen innan skolan.

 

Det känns bra att det är så här, det gör det lättare att vara hemifrån och långt borta från alla jag tycker om. Men det gör ju också att jag gläds så mycket av hur fint jag har det hemma i Sverige och jag ser fram emot att komma hem om (knappt) ett år, även om jag inte längtar lika hysteriskt längre. Vad som också gör det lättare är vetskapen om att det snart är jul, och nästan halva tiden till Arvid kommer och hälsar på har passerat.

 

Jag har kommit till insikt med en del småsaker under de veckor som jag bott här, som jag ska försöka beskriva. Jag har flyttat till ett land det är det inte är någon som helst ordning på cykeltrafiken, människor cyklar mot trafiken, med trafiken, på trottoarer när det finns cykelbanor och värst av allt är att de cyklar utan att se vart de är på väg. Detta innebär att jag måste hålla dubbelt så bra uppsikt för att inte krocka och flyga ut i vägbanan.

 

Under en av mina första veckor här var jag med om jordbävningar ett par gånger om dagen, vanligtvis kommer de om morgonen eller kvällen. Eller så är det bara det att jag är hemma då och känner av dem mer från våning 10 är från marknivå. Som sagt, i början kom de jätteofta, nu märker jag av dem mer sällan, men det är ändå ungefär en stor i veckan. Ofta är de små och vilket gör att jag först funderar över om jag är lite snurrig bara, men efter en stund inser att det inte slutar och att gardinerna svajar eller vattnet i glaset virvlar märkligt. Detta gör ju också att jag ibland funderar på om det är en liten jordbävning när jag faktiskt är snurrig efter att ha rest mig hastigt. Då och då är jordbävningarna så stora att jag vaknar av dem, det är inte jätteroligt men jag är inte orolig eller rädd av det i alla fall. Någonting som är intressant att lägga märke till här är att när det är en större jordbävning och vi är fler samlade, i skolan eller på resturang, då stannar liksom allting upp. Alla blir tysta, tittar på maten som kanske håller på att skvimpa över, på varandra och funderar på när det är läge att hoppa in under borden som vi fått höra att man ska göra men faktiskt aldrig sett någon som gjort. Det är som att allting stannar en stund, för att stämma av läget, se om det kommer bli värre, sen när allt lugnar ner sig så går det tillbaka till det normala, man fortsätter prata där man slutar, tar nästa tugga eller lyssnar återigen på läraren.

 

Jag har även insett att jag flyttat till vad som måste vara en av Japans största cykelstäder. Det är inte så stort, förutom att ingen kollar vart de ska så är det en bra stad att cykla i, man kommer vart man än vill på omkring en halvtimme eller under. Ironin är att det i stan inte finns någonstans att parkera. Det är förbjudet att ställa cyklarna överallt på gator, trottoarer, gränder eller under trappor. Gör man det är någon vakt snabb att sätta en liten lapp på cykeln och snart därpå är cykeln bortforslad, jag har ingen aning om hur eller var man får tillbaka den sen. Det finns däremot två ställen i stan där man får parkera. Det set ut som tunnelbanenedgångar, med skillnaden att de under marken har stora cykelgarage, sen få man promenera resten av biten dit man ska. 50Yen kostar det att parkera där och de stänger kl 22 eller 01.30. Passar man sig inte och hämtar cykeln innan det får man böta.

 

Jag har flyttat till landet där det är rökförbud utomhus (skönt!) men inte inne på resturanger och caféer (Usch!). Jag har flyttat till landet där man pratar om vikten av miljömedvetenhet och hur man ska spara på naturens resurser (Mottainai!), men där man ändå slänger i stort sett alla sopor i samma kärl och har lamporna tända hela dagarna på kontoren och det faktiskt inte ens finns en släck-knapp, där det inte finns timer för AC så den måste stå på hela dagen eller inte alls (om man inte är hemma för att slå på och av den så att rummet kan få en rimlig temperatur).

 

Kan ändå bjuda på två små bilder från helgen, även om de inte hör ihop med allt jag beskrivit ovan.

 

De bästa ställena att springa på här är längs floden eller i parker där de har gångar av samma material som vi har på idrottsplatserna. Det är inte så långa sträckor så man får springa fram och tillbaka ett par gånger vilket blir lite tråkigt, men det är ändå bättre än asfalt och skogar att springa i är inte att tala om. Japanerna jag frågat förstår inte ens vad jag pratar om.

 
Den här bilden är från framträdandet jag och Maxi gick till där Geishor visade upp sig i sina kimonos, dansade och vad berättade vad det innebar för dem att vara Geishor. Jag behöver kaske inte säga att jag inte hängde med på vad de berättade, men jag förstod siffrorna och att en av dem sa "mamma". Maxi översatte det mesta åt mig tack och lov, men inte ens hon hängde med på allt.

 

 

 


IKEA

För en vecka sen promenerade jag till IKEA.
 
 
Det finns en liten ikeabutik som ligger i utkanten av Sendai, den är inte större än en normalstor svensk mataffär, alltså inte en Ica/coop supermarket, utan snarare i storlek med Ica Luthagen eller något mindre än Hemköp i Sundbyberg. Detta innebar så klart att de inte hade särskilt mycket på plats. Men ändå så pass att jag blev glad för det jag hittade!
 
För ett par veckor sen fick jag ett sms av en vän som var på IKEA i Tokyo. Han kom att tänka på mig när han var där eftersom jag är svensk och IKEA likaså. Jag frågade honom om han kunde köpa med sig ett gäng knäckebrödspaket från matavdelningen. Men tyvärr kunde han inte hitta något knäckebröd där.
 
 
Tror ni inte då att jag blir både lycklig och förvånad när jag hittar både knäckebröd och lingonsylt på den miniIKEA som ligger i Sendai. Jag passade på att köpa med mig flera paket hem! De äter jag nu till frukost med enorm njutning och glädje.
 
Den främsta anledningen att jag gick till IKEA var att jag behövde köpa en madrass. I Japan sover de på madrasser som är ungefär lika tjock som ett papper! Detta har resulterat i att jag fått ont i ryggen, att min vänstra överarm är bortdomand (konstant) och det sticker i axeln. Jag har även under ett par veckor haft en huggande smärta i armbågen. Jag ska redan nu berätta att allt detta blivit bättre sen jag fått hem den nya madrassen, även om lite av domningarna är kvar.
 
 
Varför jag gick till IKEA var för att jag tvivlade på att jag skulle kunna cykla hem med en madrass. Det visade sig dock att man fick köpa en madrass som de sedan kör hit från något av de större varuhusen. Jag bad dem köra den direkt hem till mig. Detta medförde att jag gick hela vägen hem igen (eftersom jag inte har någon aning om vilken buss jag ska ta eller ens åt vilket håll, och då knappt någon kan engelska och även om de kan vill de inte prata, så vågade jag inte chansa) kort och gott gick jag en liten promenad på närmare två mil under den dagen!
 

Welcoming dinner

För ett par dagar sen hade vi välkomstmiddag i korridoren. Det bor sedan innan fem stycken japaner och en tjej från Taiwan i min korridor. Nu i september så flyttade jag och en tjej från Danmark in. I Japan delar de upp korridorerna på tjejer och killar, så på min våning bor bara tjejer, uppdelat i tre korridorer med 8 personer i varje. Vi har egna badrum, de som bor längre ner i byggnaden har inte det, men jag vet inte var den gränsen går.
 
 
I vilket fall som helst hade vi häromdagen en middag tillsammans. Vi lagade Pizza och två olika soppor, eller ja, det var faktiskt bara de japanska tjejerna som lagade maten.
 
 
Det var en jättetrevlig kväll, även om jag var trött med tanke på intensivkursen som då höll på för fullt, det var roligt att få möjlighet att lära känna de andra lite bättre. Ha koll på vad de heter och vad de pluggar.
 
 
Det är bara tjejen från Taiwan som är duktig på engelska, de andra kan några enstaka ord och fraser bara. Så det blir ganksa enkla samtal och samtidigt som de hjälper mig med japanskan så hjälper jag dem med engelskan.
 
 

Hej Japan

Hej Japan och mitt nya hem, hej alla mina nya kompisar, hej konstiga färdigkaffe på affären, hej svåra tecken att läsa, hej läskiga språk, hej utsikten över hela staden!
 
 
Jag har fått ett studentrum på översta våningen i ett tiovåningshus. Det är ett litet rum, men inte så litet som jag trodde. Eftersom jag redan tagit kandidatxamen räknas jag som en graduate student och får därmed ett lite bättre rum med egen toa och dusch.
 
 
I rummet har jag en säng och ett skrivbord vid balkongdörren, skrivbordet är jättelågt, jag tror det är anpassat för korta människor och jag passar inte riktigt in där. Det går tyvärr inte heller att höja så när jag kommer hem igen har jag förmodligen ännu mer ont i ryggen än vad jag brukar. För lite tid lär nog spenderas här med att skriva, läsa mail, skypa, blogga och annat datoriserande...
 
 
Åt andra hållet i rummet har jag en bokhylla, en stor garderob och bakom den ett handfat med tillhörande skåp. Det märkliga i det här rummet är att det finns inte någonstans att hänga upp saker, så jacka och handduk hänger på garderobsdörren.
 
English
Hello Japan and all my new friends! I have just moved in to a room in Sendai on the 10th floor. The room is small but I have a balcony with a view of the whole town, I also have my own restroom and washingroom which is nice.
 
 

RSS 2.0