På väg
Idag flyger han över halva jorden för att träffa mig.
Lucia
Igår var det Lucia och jag firade lite med att titta på SVTs websändning av årets luciatåg i Uppsala Domkyrka. Eftersom jag är åtta timmar före fanns det inget luciatåg att se redan till frukost, så det fick bli lite eftermiddagsmys. Fina Uppsala och fint tåg med massa duktiga flickor och pojkar!
Firade även med att stilla min lakritsabstinens, tack mamma för det fina paketet som kom på posten, det behövdes precis just nu!
Vinter och julkalender
Nu är det december, och idag börjar julkalendern hemma i Sverige. Hemma brukar jag sätta upp julstjärnor i fönstrena och köpa små hyacinter (förra året fick självaste Dalí sitta hemma hos mig och dofta på dem). I Uppsala brukar alltid jag och Maria ta spontana långpromenader längs ån i all snö. Granar med ljus sätts upp utan för Carolina Rediviva, träden längs ån kläs i ljus och hela staden blir vintrigt vacker och julmysig.
Ikväll tänkte jag se på årets julkalender på SVTplay, så kan jag komma i lite julstämning de kommande veckorna trots avsaknaden av snö och julpynt.
I stan är det i alla fall julpyntat till max, så juleljusen utomhus är ingenting jag saknar. Många av träden på gatorna glittrar av små lampor, trots att löven fortfarande sitter gröna, gula och röda kvar på grenarna. Det ser vackert ut, även om det är lite märkligt. Alla pratar om att de snart kommer pynta Jozenji Dori som är en gata med massor av träd och att det brukar bli fantastiskt vackert. När de ljusen kommer upp ska jag ta med min kamera och gå ut och fota så ni kan få se!
Det jag saknar allra mest i det här landet är det som jag hoppas tomten (eller Arvid) kommer med eller (mamma) skickar på posten till jul! Bröd är någonting som verkligen inte går att hitta här. Jag drömmer mig till Uppsala där jag har ett stort kök med en riktig ugn och där jag kan baka eget bröd, boken (och bloggen) av den franske bagaren Sebastien Boudet har satt igång min längtan efter gott och riktigt bröd ordentligt (boken tänkte jag skaffa när jag kommer hem, det är bara onödigt att bära den fram och tillbaka eftersom jag inte ens har nån ugn). Här går det bara att hitta sötat vitt bröd som inte går att äta. För ett par veckor sen var jag på IKEA och hade tur och hittade knäckebröd (det är tydligen ovanligt att de har det i affären), men nu är det slut. Här kokar jag morgongröten på müslin som går att hitta på den internationella mataffären (Kaldi), det är omöjligt att hitta havregryn, både jag och Mariko letar febrilt, resten av klassen äter soppa eller ris till frukost. Hade jag ett gott bröd skulle det vara fint med en vanlig ost. Jag träffade en tjej i Tokyo som jobbar i Sapporo med att göra ostar, jag kanske skulle åka till henne. För de ostar som går att hitta här är processade singelpackade ostar som smakar mer plats än nåt annat. Kaviar skulle behövas till mina ägg, jag börjar tröttna på att äta dem som de är, men det är väl nyttigt och bra att få i sig lite proteiner så jag fortsätter ändå. Lakrits och lussebullar skulle bara vara för fint. I sommar när jag kommer hem har jag bestämt att jag ska baka lussebullar. Hur knäppt den än kan låta, men jag kan inte vänta två år på att äta det igen!
Haha vad detta blev långt, jag som bara tänkte visa lite bilder. Men julen väcker så mycket tankar och känslor. Det är det absolut bästa på hela året och jag bor i ett buddistiskt land som inte ens firar jul.
På andra sidan jorden
...där går samma sol upp i Uppsala,
som jag ser gå ner för dagen när jag står på min balkong i Sendai.Bästa vännerna
I morse vaknade jag och hade fått ett superfint mail av dessa två, med den här underbara bilden!
Min tokiga, glada, älskade vänner. Jag saknar dem så mycket, att baka, laga härliga bruncher och bara sitta och snacka strunt i många timmar, ta långa fina promenader, berätta hemlisar, simma, laga middagar, kolla på film, träffa varandras familjer, gå till kyrkan, sjunga, spela spel, göra fula miner, plocka blommor, gråta, skratta, stötta, glädjas, be, och bara leva tillsammans.
Nu vet jag också hur mycket de saknar mig, det syns ju tydligt i hela bilden!
Min tokiga, glada, älskade vänner. Jag saknar dem så mycket, att baka, laga härliga bruncher och bara sitta och snacka strunt i många timmar, ta långa fina promenader, berätta hemlisar, simma, laga middagar, kolla på film, träffa varandras familjer, gå till kyrkan, sjunga, spela spel, göra fula miner, plocka blommor, gråta, skratta, stötta, glädjas, be, och bara leva tillsammans.
Nu vet jag också hur mycket de saknar mig, det syns ju tydligt i hela bilden!
