さよなら
Nu har vi precis kommit fram till Tokyo. Klockan är halv sju på morgonen och vi har alldeles för mycket packning med mig. Tack och lov är Arvid både stark och tålmodig. Vi stannar en stund och tar en kaffe innan vi ska ta oss vidare till hotellet där vi ska sova en natt. Vi spenderar en dag i Tokyo innan vi ska åka vidare till Bangkok. Ikväll ska vi träffa några vänner, en tjej som har erbjudit sig att ha vår packning hos sig medan vi är ute och reser. Det är jag oerhört tacksam över!
Vi har egentligen inga planer idag utan tänker väl mest strosa i stan och mysa.
Igårkväll när vi åkte från Sendai fick vi ett fantastiskt fint farväl av mina närmaste vänner. Det var jättejobbigt att säga hejdå, de har varit så underbara och jag är verkligen glad att jag lärt känna dem. De jobbigaste är att vi aldrig vet när och om vi kommer ses igen. Det blir ju en helt annan grej mot att säga hejdå till någon hemma. Jag kommer verkligen sakna mina fina vänner. Men trots det och trots att det känns tråkigt att åka är jag glad att jag bestämt mig för att komma hem till Sverige igen.
Min sista kväll i korridoren bjöd jag in alla de här fantastiska på middag, vi lagade köttbullar och potatis med lingonsylt! Det kändes som ett fint avslut. Kvällen fylldes av massa prat och skatt och fotograferande, det blev ytterligare ett fint minne att ta med hem!
Arvid i Japan
Nu ska jag berätta för er vad Arvid gör under tiden han är i Japan! Det är fler som frågar både mig och honom eftersom han kom hit när min termin fortfarande höll på som mest och jag skulle avsluta alla mina kurser. Jag har sagt till honom att han får skriva någonting här ibland men det verkar inte vara hans grej.
Jag har haft ett schema med 1-3 lektioner om dagen, varje lektion är en och en halv timme. Alltså är jag vissa dagar iväg bara en kort stund medan andra gånger nästan hela dagen. Ofta ses Arvid och jag på Campus klockan 12 och äter lunch tillsammans oavsett om jag har lektioner hela dagen eller slutar då. Det är smidigt att äta på campus och billigt. Ibland går Arvid med mig till campus och sätter sig i Tea Loungen eller på biblioteket och pluggar medan jag har lektion men ibland stannar han hemma.
När Arvid bestämde sig för att stanna så här läge i Japan så kollade han upp lite kurser som han kunde ha nytta av och som gick att läsa på distans. Han läser alltså tre kurser på distans i matte och fysik. Han pluggar i stort sett lika mycket som jag om inte mer.
Pluggar han inte så läser han alla nyheter som finns på hela internet supermeganoga. Jag har nog aldrig träffat någon som går igenom alla nyhetssidor som finns och verkligen läser allt. Själv tycker jag det är bra för då kan jag fråga honom när jag inte har tid att läsa så noga själv.
Tar nyheterna mot förmodan slut så sätter han sig på Wikipedia och börjar rätta information som inte stämmer på olika sidor.
おんせん = hot spring
Idag blev vi medbjudna att följa med till onsen av en kvinna som jobbar på universitetet som jag lärt känna. Det var fantastiskt vackert och låg uppe i bergen. Vattnet man badar i kommer direkt från varma källor i berget. Platsen vi var på hade trevliga lounge utrymmen med dryck och choklad. Där satt vi ett par timmar både före och efter och pratade och läste.
När man badar är kvinnor och män uppdelade. För man får inte ha kläder på sig eller ha med någonting ner i vattnet. Arvid var därför själv en del eftersom alla andra var tjejer. Det var ingen fara, kanske mest bara avkopplande och han passade också på att ta med en bok. Innan tog vi också av alla smycken eftersom mineraler i vattnet kan påverka metaller.
Vi badade i onsen både utomhus och inomhus. Det var skönt att sitta i det varma vattnet med den svala luften runt sig.
Eftersom man inte får ta bilder på en onsen så blir det inte så mycket bilder att visa nu. Men vi tog några på omgivningarna och när vi drack kaffe.
お好み焼き
Idag var vi iväg och åt Okonomiyaki (det är det som står i rubriken). Yaki (やき) betyder stekt och okonomi (おこのみ) betyder varierande eller att föredra. Så rätten är helt enkelt flera ingresienser i en röra som man steker till en tre cm tjock pannkaka.
I Fannys var det vitkål, räkor och bläckfisk medan Arvid hade kött, konjaku, nudlar och vitkål.
På resturangen hade vi lite problem att beställa. De hade varken bilder eller meny på engelska. Vi slog upp var och vartannat ord och tillslut fick vi någonting som vi blev nöjda med. Det var spännande att få steka sin mat själv, och det blev väldigt gott!
Efteråt frågade Arvid på klingande japanska efter notan!
Vårsol
Nu har vi kommit fram till campus. Vi ska äta lunch innan Arvid sätter sig och pluggar och jag går och ska hålla en presentation av min uppsats om hur kulturen i olika påverkar de olika arbetssätt vi har.
Idag är en fantastisk dag, varm sol och snön smälter på vägarna. Det är perfekt med sockar i gummistövlarna för att hålla tårna varma och vattnet utanför!
いただきます
Sendai Castle
En solig dag promenerade Arvid och jag upp på ett berg där det någon gång för många hundra år sen stått ett slott. Nu finns bara ruinerna kvar men det är ändå en stor turistattraktion här i Sendai, kanske tack vare den fantastiska utsikten man får över hela stan!
Högst upp på berget finns en staty av Lord Masamune, sittandes på en häst, som lät bygga slottet på 1600-talet.
Arvid läste noga på på alla informationsskyltar som fanns längs vägen upp, medan jag lite otåligt och kall om fötterna väntande in honom fast jag egentligen helst skulle springa upp hela vägen, nyfiken som ett barn över vad som väntade oss längst upp.
Snö
Nu har det snöat en massa här, och snön ligger faktiskt kvar. Det är jättevackert och ger både ljus och värme till mig och till stan! I måndags var det adult day här, det är en helgdag, dagen innan hade det nämligen firats "comming of age" day, alla de som under det senaste läsåret fyllt 20 år hade cermoni, var klädda i kimono och firade. Jag tror att traditionen att fira kommer från Amerika, men att själva firandet är på ett väldigt Japanskt vis. Jag var inte och tittade på någon ceremoni som hålls i några av de många templena, men jag såg väldigt många vackra tjejer i kimono på stan.
Vi hade alltså ledigt, och tog det mest bara lugnt, och pluggade lite. För nu börjar terminsslutet närma sig och jag har läxor och uppsatser att lämna in i alla kurser, slutprojekt som ska redovisas och sluttentor att skriva de kommande veckorna. Det är väl också den största anledningen till att jag inte får tid att skriv så mycket här, den andra anledningen är väl Arvid som har kommit hit och som jag umgås med när jag inte är i skolan eller iväg och träffar de i klassen, men då är förståss Arvid också med!
Måndagen avslutades med middag tillsammans med ett gäng från klassen på Gyosa stället runt hörnet. Efter det sprang vi ut i snön, hade snöbollskrig och gjorde snöänglar, klättrade på snöbollar och kände oss som små barn! Vad glad jag är för vintern, för att den har kommit hit, jag räknade aldrig med att få riktiga fina vinterdagar, min lärare Yamamoto Sensei pratar om att detta är ovanligt för att vara Sendai, att det inte brukar bli så här kallt och att det sällan håller i sig så här länge (ja, än så länge har vi haft snö i 4 dagar).
Det står en gubbe vid vår knut, fallera fallera, har ser så rysligt skojig ut, fallera fallera, han vitklädd är från topp till tå ja, av stenkol är hans ögon två ja, fallera fallera, och han kan ej ur fläcken gå!
Igår hade jag en mysig liten lässtund på eftermiddagen. Men en kaffe och alternativ kaka kröp jag upp i ett hörn av sängen och läste igenom novellen som jag fått av Emilia i julklapp. Det måste ha varit det bästa jag läst på otroligt länge. Spännande, målande, intressant, och bra skrivet, vad mer kan man önska?!
Arvid sitter allt som oftast och pluggar på vår nya fina padda som vi köpte på 2 januari rean. Den funkar perfekt för distansstudier från Sverige för hans del och uppsatsskrivande på kaféer för min, när jag inte är hemma med datorn.
Hobitto
I tisdags var vi iväg på bio och såg the Hobbit, eller Hobitto som den heter här :).
Vi insåg att det var första gången vi var på bio tillsammans bara vi två. Det var väldans mysigt. Med oss in tog vi varm choklad för nu är det verkligen vinter och kallt här (ca-2grader), det känns som man aldrig ska få bli varm igen.
Bion var bra, Arvid tyckte den var toppen men han har ju läst varenda bok som har med den här historien att göra vilket han noggrant gick igenom och förklarade för mig på vägen hem senare på kvällen.
Julafton
Vi firar med att åka upp i Tokyo Tower och njuter av utsikten över en alldeles fantastiskt stor stad!
Nu är han här
Idag mötte jag Arvid på flygplatsen i Tokyo. Efter sex timmar på en buss från Sendai, alldeles för lite sömn, två kaffe vid Shinjuku station och ytterligare en och en halv timme med tåg och ett par timmars väntan på flygplatsen så sågs vi igen efter tre alldeles för långa månader från varandra. För ja, nu har jag visst varit här i tre månader! Han hade haft lite bekymmer med förseningar och också lite för lite sömn.
Vi tog tåget in till Tokyo och Arvid frågade undrande varför jag inte köpte biljetter hela vägen till Sendai på flygplatsen. Inne i stan hittade vi en trevlig liten ramenresturang (nudlar) och sen tänkte jag lura iväg honom på en promenad. Men med all packning kändes det svårt. Så jag berättade när vi satt och åt att jag tänkte vi skulle stanna i Tokyo ett par dagar. Nu har vi ätit lite kvällsmat och tänkte ta en lugn kväll för att sen uppleva Tokyo över jul!
Med sig hade han förresten en hel väska med julklappar från nära och kära, en massa lakrits och lussebullar :). Den här julen kommer nog trots att jag inte är hemma med familjen konkurrera om att vara en av mina bästa jular!
Spagetti och köttfärssås
Igår blev det gammal hederlig spagetti och köttfärssås till middag. Jag har märkt att det jag skriver om handlar mer och mer om mat. Kanske för att det är vad jag tänker på mest, och att vintern medför att det inte blir lika mycket utomhusaktiviteter längre.
Jag gått ner en massa i vikt sen jag kom hit, ändå äter jag nästan bara choklad. I början sprang jag ett par gånger i veckan men kalla morgnar och regniga dagar lockar inte till att ta sig ut längre. Ska försöka komma igång med träning och äta både oftare och nyttigare så kanske det blir bra igen, annars lär det väl stabilisera sig när jag kommer hem igen.
Vinterjapan
Bara för att jag skrev att vi hade superfin höst här så damp det ner ett helt lager med snö häromdagen och målade hela Sendai vitt. Det var jättevackert och alla kompisar från andra länder var superexalterade eftersom de aldrig upplevt snö förut! Eftersom jag ligger lite efter med uppdaterande så har det ju så klart nu idag när dessa bilder kommer upp smält bort och vi är tillbaka till soliga, kalla och torra, höstaktiga vinterdagar.
Höstväder
Det är vinter här nu, alla pratar om hur kallt det är, och att jag som svensk borde vara van vid kylan och därmed inte frysa. Jag förstår inte riktigt, okej att jag är van vid kylan och vad det kallar kallt nu när det är vinter är för mig fina höstdagar. Men att jag inte skulle frysa är bara konstigt, jag fryser jättemycket här, speciellt inomhus eftersom det typ är lika kallt inne som ute. Japaner verkar inte förstå att de bor i ett kallt land och att det skulle vara fint med uppvärmning i byggnaderna. Det jag i och för sig tror jag har fördel av, jämfört med många andra utbytesstudenter, är att jag har lite bättre koll på hur jag ska klä mig för att klara olika typer av kalla väder. Ganska enkelt för oss som är vana; regntäta kläder vid regn, varma skor när det är kallt, mössa och vantar när man cyklar.
I vilket fall som helst kommer här lite höstbilder jag tagit under förra veckan när jag cyklat eller gått till och från olika platser. Jag är i alla fall lycklig, den allra finaste av alla årstider har jag i år fått uppleva i säkert dubbelt så lång tid mot vad jag hade fått om jag stannat hemma i Sverige. För där har jag hört att ni har värsta vargavintern.
Vinter och julkalender
Nu är det december, och idag börjar julkalendern hemma i Sverige. Hemma brukar jag sätta upp julstjärnor i fönstrena och köpa små hyacinter (förra året fick självaste Dalí sitta hemma hos mig och dofta på dem). I Uppsala brukar alltid jag och Maria ta spontana långpromenader längs ån i all snö. Granar med ljus sätts upp utan för Carolina Rediviva, träden längs ån kläs i ljus och hela staden blir vintrigt vacker och julmysig.
Ikväll tänkte jag se på årets julkalender på SVTplay, så kan jag komma i lite julstämning de kommande veckorna trots avsaknaden av snö och julpynt.
I stan är det i alla fall julpyntat till max, så juleljusen utomhus är ingenting jag saknar. Många av träden på gatorna glittrar av små lampor, trots att löven fortfarande sitter gröna, gula och röda kvar på grenarna. Det ser vackert ut, även om det är lite märkligt. Alla pratar om att de snart kommer pynta Jozenji Dori som är en gata med massor av träd och att det brukar bli fantastiskt vackert. När de ljusen kommer upp ska jag ta med min kamera och gå ut och fota så ni kan få se!
Det jag saknar allra mest i det här landet är det som jag hoppas tomten (eller Arvid) kommer med eller (mamma) skickar på posten till jul! Bröd är någonting som verkligen inte går att hitta här. Jag drömmer mig till Uppsala där jag har ett stort kök med en riktig ugn och där jag kan baka eget bröd, boken (
och bloggen) av den franske bagaren Sebastien Boudet har satt igång min längtan efter gott och riktigt bröd ordentligt (boken tänkte jag skaffa när jag kommer hem, det är bara onödigt att bära den fram och tillbaka eftersom jag inte ens har nån ugn). Här går det bara att hitta sötat vitt bröd som inte går att äta. För ett par veckor sen var jag på IKEA och hade tur och hittade knäckebröd (det är tydligen ovanligt att de har det i affären), men nu är det slut. Här kokar jag morgongröten på müslin som går att hitta på den internationella mataffären (Kaldi), det är omöjligt att hitta havregryn, både jag och Mariko letar febrilt, resten av klassen äter soppa eller ris till frukost. Hade jag ett gott bröd skulle det vara fint med en vanlig ost. Jag träffade en tjej i Tokyo som jobbar i Sapporo med att göra ostar, jag kanske skulle åka till henne. För de ostar som går att hitta här är processade singelpackade ostar som smakar mer plats än nåt annat. Kaviar skulle behövas till mina ägg, jag börjar tröttna på att äta dem som de är, men det är väl nyttigt och bra att få i sig lite proteiner så jag fortsätter ändå. Lakrits och lussebullar skulle bara vara för fint. I sommar när jag kommer hem har jag bestämt att jag ska baka lussebullar. Hur knäppt den än kan låta, men jag kan inte vänta två år på att äta det igen!
Haha vad detta blev långt, jag som bara tänkte visa lite bilder. Men julen väcker så mycket tankar och känslor. Det är det absolut bästa på hela året och jag bor i ett buddistiskt land som inte ens firar jul.
Botanical Garden
Efter alla föreläsningar var slut en onsdag promenerade vi runt campus och kom fram till Botansika trädgården.
Till trädgården tillhör ett museum som vi först gick igenom och läste om de olika arter av träd och djur man kunde få se i trädgården. Eftersom Sendai ligger i ett berg betyder det att var man än går så är det upp- eller nedför. Och likadant var det i trädgården. Vi började med att gå backe efter backe uppför, på de ställen där det var för brant fanns det trappor och till slut befann vi oss så högt att det började luta nedför igen.
Vi stannade och tittade på träden, löven och växterna, spanade ner mot det vattendrag som rann genom trädgården, förundrades över alla färger på löven. Pratade och jämförde med hur naturen ser ut hemma i Sverige eller i Australien.
Högst upp i bergen hittade vi en supermysig liten park, dit sa vi att vi ska gå i vår igen. De dagar vi slutar innan lunch kan vi ta med vår mat, alla våra vänner och kanske lite spel för att gå upp och sätta oss där i solen.
Gyosa Dinner
En eftermiddag promenerade vi förbi ett ställe som serverade dumplings, fast i det här landet heter det visst Gyosa (som jag tyvärr inte har någon aning om hur det stavas).
Jag som velat äta Gyosa sedan jag landade frågade med det samma om vi inte kunde gå tillbaka dit senare på kvällen och äta middag. Mariko, Maxi och Kia var direkt på. Vi bestämde att mötas framemot halvsju och promenerade tillbaka till det mysiga lilla kypinnet som serverade gyosa.
Det var väldigt litet, och att kalla det resturang är nog att ta i. Det fanns två bord och båda var upptagna, därför fick vi sitta vid disken och titta in mot köket där de lagade vår middag. Jag blev bara glad över att få se, även om det inte var optimalt för att prata med varandra.
Vi beställde in både friterade och kokta gyosa, båda var fantastiskt goda och nu ser jag fram emot nästa gång jag kan gå dit!
Sports Festival
I helgen var det Sports Festival på Tohoku University. Vi var några som möttes upp utanför International House, ett studentboende komplex som ligger i anslutning till University House Sanjo (där jag bor), och promenerade bort till ett campus där vi skulle hålla till.
Vi fick under dagen prova på lite olika sporter, jag gillade badminton bäst. Kanske för att det var det enda jag var någorlunda bra på. Jag har ju ändå spelat lite med både Stina och Per i Uppsala tidigare. Vi hade även några turneringar, mitt lag vann i badminton (där jag spelade, jippi vad bra jag är!) men förlorade i stort sett alla andra grenar.
Under dagen serverades lunch, där Aronasan tillsammans med några andra lagade både udon och yakisoba.
Cykelparkering
Nu har jag ställt av mig min cykel i ett av de enorma underjordsgaragen. 50yen skramlade ner i automaten och sen var det bara att välja valfri ledig plats. Nu promenerar jag vidare mot stationen där jag ska möta upp ett gäng utbytesstudenter!
Promenad genom Sendai
Hirose River
Skolbarn springer hem från skolan med sina fina rosa väskor.
En bro som jag inte vet namnet på, men som går mellan campus och stan.
Det är nästan som att vi har en egen Svandammen här i Sendai.
Där en liten dam kommer och matar fåglarna med bröd.
Geisha
En eftermiddag cyklade jag och Maxi från campus in till stan. Vi hade fått reda på att det till stan skulle komma ett par geishor och hålla ett litet uppträdande.
Maxi och jag brukar på måndagar efter vår Japanese Corporate Culture (företagskultur) klass gå till ett rum där ett gäng hemmafruar ordnar lite lunch sammankomster (en gång var det te ceremoni som jag skrev som). Vi får där möjlighet att höra om den japanska kulturen, livet i ett japanskt hem, får smaka japanska kakor eller frukter, dricka te och träffa andra studenter. Vid en av de här måndagarna berättade kvinnorna om geishorna som skulle komma till stan och tipsade oss att åka tid.
Vilken bra möjlighet tänkte vi och korsade bron över Hirose River med våra cyklar, letade frenetiskt efter en plats att ställa dem på (det var den här gången som vi upptäckte det andra cykelgaraget i stan) och promenerade resten av biten till byggnaden, vad den nu hette, för att titta på geishorna.
Eftersom vi letat cykelparkering så länge hamnade vi rätt långt bak i publiken, det var mer folk där än vi hade trott. Men med min fantastiska kamera fick vi ändå ett par bra bilder.
Tack och lov hade jag Maxi med mig som förstår något mer Japanska och kunde förklara det som talarna sa. Att vara en geisha i det här landet är lika mycket sport och kräver minst lika mycket ansträngning (förutom musklerna kanske) som en hockeyspelare. De tränar flera gånger om dagen på att gå, sitta, dansa, prata, äta, sätta upp håret, fixa sminket, och att bete sig på det speciella sätt som geishor ska. De börjar när de är omkring 16 år och tränar resten av livet. Det blir en hel livsstil.
