Julafton
Vi firar med att åka upp i Tokyo Tower och njuter av utsikten över en alldeles fantastiskt stor stad!
Nu är han här
Idag mötte jag Arvid på flygplatsen i Tokyo. Efter sex timmar på en buss från Sendai, alldeles för lite sömn, två kaffe vid Shinjuku station och ytterligare en och en halv timme med tåg och ett par timmars väntan på flygplatsen så sågs vi igen efter tre alldeles för långa månader från varandra. För ja, nu har jag visst varit här i tre månader! Han hade haft lite bekymmer med förseningar och också lite för lite sömn.
Vi tog tåget in till Tokyo och Arvid frågade undrande varför jag inte köpte biljetter hela vägen till Sendai på flygplatsen. Inne i stan hittade vi en trevlig liten ramenresturang (nudlar) och sen tänkte jag lura iväg honom på en promenad. Men med all packning kändes det svårt. Så jag berättade när vi satt och åt att jag tänkte vi skulle stanna i Tokyo ett par dagar. Nu har vi ätit lite kvällsmat och tänkte ta en lugn kväll för att sen uppleva Tokyo över jul!
Med sig hade han förresten en hel väska med julklappar från nära och kära, en massa lakrits och lussebullar :). Den här julen kommer nog trots att jag inte är hemma med familjen konkurrera om att vara en av mina bästa jular!
På väg
Idag flyger han över halva jorden för att träffa mig.
Söndagsmiddag
Där skulle vi äta kinesiskt då Charlie och Harry är från Kina respekrive Hong Kong.
Ändå började vi med att göra sushi som ett par japaner hade haft med sig ingredenser till. Det tyckte jag nog ändå var det allra bästa. Sushi är ju min favoriträtt numera. Eftersom jag inte kan säga så många maträtter på japanska brukar jag säga att sushi är min favoritmat. Jag tycker ju ändå väldigt bra om det, japanerna vet vad det är till skillnad från att jag skulle säga ミートボル (=köttbullar) och de blir glada över att jag har nåt japanskt som favoritmat. De brukar även bli väldigt imponerade över att jag är duktig att äta med pinnar. Det blir ofta att det är vad vi pratar om (när jag äter med japaner) och de tycker att jag är superduktig och undrar var jag har lärt mig det, eftersom man inte äter med pinnar i Sverige, men jag tycker vi gör det rätt ofta och alla svenskar är väl rätt duktiga på att äta med pinnar?
わたしはすしがいちばんすきです。
Dricka kaffe eller plugga?
...eller både och?
I måndags cyklade jag till stan framåt kvällen för att få lite lugn och ro och hinna läsa en bok som måste läsas klart innan jul. Lite sent att börja med den nu, men jag får väl se vad jag kan göra åt saken. Det kommer nog gå åt en hel del kaffe och en väldans massa tid.
Mariko frågade om hon fick hänga med och kom en timme senare efter att hon hade fixat lite grejer. Hon satte sig med ett par japanska tidningar och uppdaterade sig om nyheter i världen. Ja, och blev det nu mest kaffe eller plugg? Jag fick en hel del läst, det är klart att man alltid kan läsa mer. Men jag måste ju hinna ha lite trevligt också. Kaffet var gott, men jag är säker på att jag själv skulle göra det hundra gånger godare, jag skulle dessutom servera mig en kaffe med ett litet löv eller hjärta i. Sällskapet var som vanigt supertrevligt och vi diskuterade japansk politik eftersom det just varit val här, dödsskjutningarna i den där skolan i USA häromdagen, japansk ekonomi och ställningstaganaden kring användandet av kärnkraftverk. Jag har även börjat spela in lite små filmsnuttar med mobilen, men har fortfarande inte listat ut hur man kan göra för att lägga in dem här.
にほんごをべんきょうしています
Sitter på japanska lektion och fattar ingenting. I början gick det ändå ganska bra men nu är det alldeles för svår grammatik och de gör det krångligare än vad det är.
Frågar frågor mest hela tiden. Började för några veckor sen för jag inser hur svårt det är att lära sig ett nytt språk. Får dessvärre oftast till svar att det bara är så det är. Blir tokig på det här språket och på att den här läraren inte kan förklara. Frågar om det är en particle men det är det inte. Fattar ingenting.
Frågar när vi pratar om verb hur jag ska veta skillnaden på kimas (=att ta på) och kimas (=att åka) och får till svar att jag får lära mig det och att det bara är så och "i'ts your problem".
Det här gör mig alldeles förvirrad och jag fattar ingenting. Alldeles för mycket grammatik. Och jag är fortfarande på nivån vi var på för typ 6 veckor sen. Försöker repetera och gå tillbaka men det tar så lång tid att förstå. Jag tror det är grammatiken som är värst. Speciellt eftersom jag knappt ens kan vår svenska grammatik. Den liksom bara sitter där.
Jordbävning vid seminarium om just jordbävningar
I lördags var det heldag på universitetet, seminarium med rubriken"The Great East Japan Earthquake's Lesson on International Cooperation". Det diskuterades om hur man ska förbereda ett samhälle för stora katastrofer och det var talare där från hela världen samt tre talare från olika universitet som drabbades av jorbävningen och tsunamin förra året.
När vi sitter i salen skakar huset till då och då av flera jordbävningar, passande kan tyckas under ett seminarium som behandlar just detta. Mitt i sitt tal utbrister en professor från Fukushima University "Ja nu skakar det visst lite igen... men om vi försöker titta på den här bilden". Verklighetsanknytning!
Bilderna här ovanför är tagna efter förra årets stora jordbävning på mitt (Kawauchi) campus och på Aobayama Campus (där naturvetarna läser). Biblioteket här håller fortfarande på att repareras och vissa ställen får man inte gå till utan att någon i personalen följer med. Böckerna står trångt i källaren och väntar på att det ska byggas klart på de andra våningarna så att allt kan bli som vanligt igen.
Till lunch åt delade jag och Kia på en bit pannkakstårta! Det var ju ändå lördag =)
Spagetti och köttfärssås
Igår blev det gammal hederlig spagetti och köttfärssås till middag. Jag har märkt att det jag skriver om handlar mer och mer om mat. Kanske för att det är vad jag tänker på mest, och att vintern medför att det inte blir lika mycket utomhusaktiviteter längre.
Jag gått ner en massa i vikt sen jag kom hit, ändå äter jag nästan bara choklad. I början sprang jag ett par gånger i veckan men kalla morgnar och regniga dagar lockar inte till att ta sig ut längre. Ska försöka komma igång med träning och äta både oftare och nyttigare så kanske det blir bra igen, annars lär det väl stabilisera sig när jag kommer hem igen.
Om man inte kan läsa eller prata
...då är det superbra att man kan teckna eller fota. Jag tar bilder och visar, frågar, gestikulerar och gissar mig fram. På en av de cafeterior som finns på campus står allt på japanska, och jag tar bilder för att visa tanterna i köket när de frågar vad jag vill ha. Sen säger jag ちいさい (chiisai =liten) och får alltid det jag önskar.
Eller om man är ensam i affären och vill veta vad det är man köper. Jag brukar fota det jag tror är rätt och smsa till mina japanska vänner, här frågade jag Taiki om det är vanligt vetemjöl i påsen. Såg sen att det var små bilder av ett sädesslag på påsen (men inte vete, eftersom inte de har strån. Här skulle jag kunna skriva en lång utläggning (men den får bli kort) om att jag typ är den enda bland mina vänner här som har koll på att de finns olika sädesslag vilket har resuterat i att jag haft en liten genomgång och ritat fina bilder på de fyra vanligaste i Sverige, tack svensk utbildning och det faktum att jag bott på landet och har en fantastisk familj (kanske framför allt farmor, farfar, Lilian och Enköpingshögen av släkten) som tycker sånt är vettigt att kunna). I det här landet kan man ändå inte vara säker på vad som är i påsen, fick som svar att det var mjöl men har fortfarande ingen aning om vilket sädesslag. Det gick i alla fall att baka på. Många andra mjölsorter är gjorta för att fritera nämligen, så det var nog ändå bra att jag frågade.
Innan jag lärde mig att läsa katakana tog jag denna bild och frågade vad detta var. Det var en eftermiddag när jag var på ett café med Maxi och Rin och ville köpa nåt till mitt kaffe, Rin (som för övrigt bott i Sverige och flyttar tillbaka till Stockholm i höst för att läsa sin master) hjälpte mig att klura ut vad jag ville ha. Nu kan jag läsa de flesta katakana tecken och ser att det står "Buruberii Beeguru" och "appurupai". Kan ni lista ut vad det är?
Lucia
Igår var det Lucia och jag firade lite med att titta på SVTs websändning av årets luciatåg i Uppsala Domkyrka. Eftersom jag är åtta timmar före fanns det inget luciatåg att se redan till frukost, så det fick bli lite eftermiddagsmys. Fina Uppsala och fint tåg med massa duktiga flickor och pojkar!
Firade även med att stilla min lakritsabstinens, tack mamma för det fina paketet som kom på posten, det behövdes precis just nu!
Vinterjapan
Höstväder
Det är vinter här nu, alla pratar om hur kallt det är, och att jag som svensk borde vara van vid kylan och därmed inte frysa. Jag förstår inte riktigt, okej att jag är van vid kylan och vad det kallar kallt nu när det är vinter är för mig fina höstdagar. Men att jag inte skulle frysa är bara konstigt, jag fryser jättemycket här, speciellt inomhus eftersom det typ är lika kallt inne som ute. Japaner verkar inte förstå att de bor i ett kallt land och att det skulle vara fint med uppvärmning i byggnaderna. Det jag i och för sig tror jag har fördel av, jämfört med många andra utbytesstudenter, är att jag har lite bättre koll på hur jag ska klä mig för att klara olika typer av kalla väder. Ganska enkelt för oss som är vana; regntäta kläder vid regn, varma skor när det är kallt, mössa och vantar när man cyklar.
I vilket fall som helst kommer här lite höstbilder jag tagit under förra veckan när jag cyklat eller gått till och från olika platser. Jag är i alla fall lycklig, den allra finaste av alla årstider har jag i år fått uppleva i säkert dubbelt så lång tid mot vad jag hade fått om jag stannat hemma i Sverige. För där har jag hört att ni har värsta vargavintern.
Baka bröd
Tänk vad fint att jag har en blogg egentligen, jag borde ju faktiskt fråga er som läser om allt som jag undrar eller behöver hjälp med speciellt så här nu när jag är i ett helt annat land. Lilian läste att jag inte tyckte om brödet som går att hitta här och var så snäll och mailade ett recept med väldigt enkla ingredienser och som tillagas i stekpannan istället för i ugn, så i förmiddags bakade jag en massa gott bröd!
För ungefär en vecka sen så försökte jag mig på att göra scones i micron. Jag som inte ens tycker om scones hemma, men jag hade väl någon förhoppning om att de skulle vara bättre än brödet som går att köpa här. Efter ungefär en halvtimme i micron blev de väl ungefär som hemma om inte ännu torrare. Jag åt upp dem, men nja, jag kommer nog inte göra scones igen.
Det här brödet däremot, som Lilian skickade recept på blev alldeles fantastiskt så nu planerar jag att baka varje helg så att jag har till veckorna!
Jag fick lov att ändra lite på ingredienserna för att allt gick inte att hitta, istället för bikarbonat tog jag bakpulver och istället för vetegroddar använde jag havregryn. Inga brödkryddor hittade jag heller, utbudet av kryddor här är jättelitet. I japan äter man inte särskilld kryddstark mat och om det smaksätter någonting så är det antingen med soja, ingefära eller vinäger. Jag funderade på att köpa timjan men det slutade med att jag bakade brödet utan kryddor och har nu beställt hit det från Sverige istället. När jag var färdig med bakning och disk var jag såklart tvungen att provsmaka mitt bröd till en kopp kaffe. Det blev två olika mackor eftersom jag hade både creme cheese och smör och ost hemma. Osten jag hittat just nu är för övrigt riktigt god. Jag köper den i små askar om 150gr där det ligger 10 st (tror jag) små enförpackade fyrkanter med ost, jag försökte skiva den, men det slutade med att den bara gick sönder eftersom den var så liten, men det var gott ändå. Nu ser jag jättemycket fram emot morgondagens frukost!
Jordbävning och tsunamivarning
Jag var alldeles precis nyss med om den största jordbävningen sen jag kom hit och någonsin i mitt liv. Den här gången blev jag ordentligt rädd. Jag hade precis kommit hem från campus, tagit av mig jackan och satt mig i sängen för att kolla igenom lite post. Först reagerade jag knappt, för de små och mellanstora skalven har jag vant mig vid. Men det slutade inte. Tittade upp i taket om jag borde vara rädd för att få saker i huvudet samtidgt som grejerna började trilla av skrivbordet och kaffeslatten från i morse och vattnet skvimpade ut på bordet och golvet.
Det var nog då min panik kom, jag tog telefonen och sprang ut i köket där jag träffade två av de japanska tjejerna som bor i min korridor. De följde nyheterna och översatte så mycket de kunde. De visade bilder i realtid från kameror som sitter ute på stan och klipp folk hade filmat inne på JMA. De berättade att magnituden var 5 och att de utfärdats en tsunamivarning. Hemsidan har legat nera sen dess, men nu tror jag den är uppe igen. I högtalarna här där jag bor ropade de ut på engelska att vi inte får tända ljus (eld) och inte använda hissarna och att vi ska försöka hålla oss lugna. Resten av meddelandena var på japanska.
Min telefon sa däremot annat. Den har plingat och plongat och ringt ett par gånger och det har kommit upp medelanden om att det utfärdats tsunamivarning och det är dags att evakuera. Alla vänner smsar och vi frågar varandra om vi mår bra. Mariko ringde och vi lugnade ner varandra lite och dubbelkollade att vi vet var vi ska gå om vi måste evakuera. Hon och några fler av de japaner som har hört av sig lovade att ringa eller smsa igen om det kommer ut några fler nyheter på japanska jag borde veta om. Nu har jag lugnat ner mig, men jag vill bara berätta. Lite för att själv bli lugn och sen också för att jag vill att ni ska veta att jag mår bra om ni hör saker på nyheterna hemma.
Uppdatering kl 18.20:
Mobiltäckningen krånglar, vilket inte är ovanligt vid stora skalv. Internet verkar fortfarande hålla igång. Då och då kommer en drös med sms in, och innan jag hinner svara slås mobiltäckningen ut igen. DN har redan skrivit en artikel på sin hemsida om händelsen. Jag borde laga middag men orkar inte. Magnituden i epicentrum var 7,3 men här där jag bor "bara" 5, vilket var mer än vad jag någonsin vill vara med om igen, speciellt från våning tio.
Mobiltäckningen krånglar, vilket inte är ovanligt vid stora skalv. Internet verkar fortfarande hålla igång. Då och då kommer en drös med sms in, och innan jag hinner svara slås mobiltäckningen ut igen. DN har redan skrivit en artikel på sin hemsida om händelsen. Jag borde laga middag men orkar inte. Magnituden i epicentrum var 7,3 men här där jag bor "bara" 5, vilket var mer än vad jag någonsin vill vara med om igen, speciellt från våning tio.
Uppdatering igen kl 18.54:
Sveriges ambassad i Tokyo är ju för fantastiska. Fick alldeles nyss ett samtal från dem, för att de skulle kolla så att vi i Tohokuregionen mår bra. Vilket fantastiskt jobb de gör där, och så fint att de bryr sig, så glad jag är att jag också anmälde mig till dem när jag flyttade hit. Tydligen så har också magnituden uppgraderats till 8,1, jag orkar inte gå in på JMA längre det står för mycket där så allt är mest bara rörigt. Ja, det var väl det för nu, fortfarande lite skakis här hemma i mitt lilla studenrum på våning tio.
Vad blir det för mat?
När jag först kom till Japan tyckte jag det var jättesvårt att laga mat. Jag hade problem i affären att veta vad jag skulle köpa, jag förstod varken vad som stod på förpackningarna eller vilket pris som gällde. Nu har jag lärt mig jättemycket och vet vilket Kanji (kinesiskt tecken) som betyder yen och hur det ser ut om det är styckepriser eller kilopriser, det är nästan alltid styckepriser här till skillnad från hemma. Här får man inte bryta isär klasarna med bananer för en klase kostar 95yen och då har väl någon människa suttit och tittat på alla bananer och om de ska vara tre, fyra eller fem för att det ska bli rimligt.
Även om grönsaker i största allmänhet är dyrt här i Japan så är det nog vad jag äter mest när jag lagar mat hemma. Jag som tyckte frukt och grönsaker var dyrt i Sverige innan, men inte nu längre. Det är lätt att laga mat med grönsaker i för då vet jag precis hur jag ska göra och vad det är för någonting jag kommer äta. Jag har insett att jag sedan jag kom hit äter väldigt mycket vegetariskt. Ofta påminner mina maträtter om varandra i innehåll, men ibland försöker jag mig på lite maträtter hemifrån också.
I min korridor finns två riskokare (vilket är lika många som plattorna på spisen). Alla äter ris här, till allting, och jag kan ju inte vara säme. Därför har jag köpt en påse vitt ris och en påse grovt ris, den senaste tiden har jag blandat dem och det blir nog bäst tycker jag. Under mina första dagar här frågade jag en tjej i korridoren på fumling engelsk/japanska/kroppsspråk hur man använder riskokaren. Det visade sig vara enkelt! Men den tar 50 minuter, så det är bara att sätta igång den och sen pyssla med allt annat man kan komma på medan man väntar.
Matsushima
En helg åkte vi till Matsushima, Jag, Tari, Mariko och några till.
Det är en plats norr om Sendai vid vattnet som anses vara en av de vackraste platserna i landet.
Vi åkte båt och såg fina öar, hela Matsushimabukten är full små öar (Shima) som är täckta med små barrträd (Matsu), det ska vara omkring 260 öar. Alla dessa öar gjorde att den lilla staden inte blev så hårt drabbad av tsunamin förra året.
På kvällen var det en ljusinstallation i en trädgård vid ett av templena. Det finns många fina temel i Matsushima.
Det var fantastiskt vackert med alla färggranna löv på träden. De ljus som lyser i trädgården är helt färglösa, så de färger som syns på träden är de färger löven fått nu när det börjar bli höst.
Matsushima ligger vid vattnet och är känt för de fisk och skaldjur som serveras där, framför allt ostronen. Första helgen i februari har de en ostronfestival (ja, jag säger ju att de är experter på att ha festivaler av alla möjliga anledningar). Då har vi pratat om att åka tillbaka för att äta skaldjur och färska ostron!
Vinter och julkalender
Nu är det december, och idag börjar julkalendern hemma i Sverige. Hemma brukar jag sätta upp julstjärnor i fönstrena och köpa små hyacinter (förra året fick självaste Dalí sitta hemma hos mig och dofta på dem). I Uppsala brukar alltid jag och Maria ta spontana långpromenader längs ån i all snö. Granar med ljus sätts upp utan för Carolina Rediviva, träden längs ån kläs i ljus och hela staden blir vintrigt vacker och julmysig.
Ikväll tänkte jag se på årets julkalender på SVTplay, så kan jag komma i lite julstämning de kommande veckorna trots avsaknaden av snö och julpynt.
I stan är det i alla fall julpyntat till max, så juleljusen utomhus är ingenting jag saknar. Många av träden på gatorna glittrar av små lampor, trots att löven fortfarande sitter gröna, gula och röda kvar på grenarna. Det ser vackert ut, även om det är lite märkligt. Alla pratar om att de snart kommer pynta Jozenji Dori som är en gata med massor av träd och att det brukar bli fantastiskt vackert. När de ljusen kommer upp ska jag ta med min kamera och gå ut och fota så ni kan få se!
Det jag saknar allra mest i det här landet är det som jag hoppas tomten (eller Arvid) kommer med eller (mamma) skickar på posten till jul! Bröd är någonting som verkligen inte går att hitta här. Jag drömmer mig till Uppsala där jag har ett stort kök med en riktig ugn och där jag kan baka eget bröd, boken (och bloggen) av den franske bagaren Sebastien Boudet har satt igång min längtan efter gott och riktigt bröd ordentligt (boken tänkte jag skaffa när jag kommer hem, det är bara onödigt att bära den fram och tillbaka eftersom jag inte ens har nån ugn). Här går det bara att hitta sötat vitt bröd som inte går att äta. För ett par veckor sen var jag på IKEA och hade tur och hittade knäckebröd (det är tydligen ovanligt att de har det i affären), men nu är det slut. Här kokar jag morgongröten på müslin som går att hitta på den internationella mataffären (Kaldi), det är omöjligt att hitta havregryn, både jag och Mariko letar febrilt, resten av klassen äter soppa eller ris till frukost. Hade jag ett gott bröd skulle det vara fint med en vanlig ost. Jag träffade en tjej i Tokyo som jobbar i Sapporo med att göra ostar, jag kanske skulle åka till henne. För de ostar som går att hitta här är processade singelpackade ostar som smakar mer plats än nåt annat. Kaviar skulle behövas till mina ägg, jag börjar tröttna på att äta dem som de är, men det är väl nyttigt och bra att få i sig lite proteiner så jag fortsätter ändå. Lakrits och lussebullar skulle bara vara för fint. I sommar när jag kommer hem har jag bestämt att jag ska baka lussebullar. Hur knäppt den än kan låta, men jag kan inte vänta två år på att äta det igen!
Haha vad detta blev långt, jag som bara tänkte visa lite bilder. Men julen väcker så mycket tankar och känslor. Det är det absolut bästa på hela året och jag bor i ett buddistiskt land som inte ens firar jul.
