Sendai Stories

Idag var den enda lektionen jag hade en tre timmar lång lektion i japanska. Någon gång ska jag berätta mer om mina japanskalektioner! Det finns massor att säga, men eftersom jag fortfarande har problem med bokstäverna, siffrorna, att prata, skriva och läsa går all energi åt till att försöka hålla sig engagerad och fokuserad under dessa tre timmar. Men ju mer jag börjar förstå desto mer tid kommer jag hitta till att också beskriva hur det egentligen är att lära sig japanska.

 

Nog om det, efter japanskalektionen åt vi lunch tillsammans nästan halva IPLA klassen, superkul att träffa alla och sitta och prata en stund. Efter det var jag tvungen att åka till stan, men eftersom jag som sagt är så dålig på japanska frågade jag om Mariko kunde följa med, som i pratar flytande, tack vare japanska föräldrar.

 

När vi gjort sånt som var måsten satte vi oss på ett café och pratade liv, kulturer, skolsystem, geografi, olika maträtter och desserter över en kopp kaffe.

 

Efter att ha sprungit på ett par Indonesiska tjejer som även de fick användning av Marikos fantastiska japanskakunskaper bestämde vi oss för att det var för sent för att åka hem och orka laga middag, så vi kunde lika gärna stanna och äta i stan!

 

 

Sushi föreslog jag, som fortfarande inte hade ätit sushi som serveras på ett rullband. Det blev det, för vi hittade ett litet ställe i ett gathörn som serverade sushi till rimliga priser (riktigt billigt jämfört med sverige i alla fall, i detta land skulle vi definitivt kunna hitta billigare om vi letat mer och kanske lite utanför centrum), sushiresturangen fylldes snart upp med folk och det var både fantastisk stämning och troligen den bästa sushiupplevelse jag haft, både tack vare att det var fantastiskt gott (sugoku oishii!), roligt (omoshiroi!) och det fina sällskapet. Vi spanade på japaner som åt sushi, skrattade massor, pratade japanska (nja?), nu har jag dessutom börjat lära mig hur man "ska" äta sushi på riktigt enligt japanerna själva. Så det är bara att fråga om ni undrar!