Sendai Stories

Eftersom jag ännu inte är så bra att laga mat hemma i det här landet passar jag på att äta ute när jag blir medbjuden, själv ser till att vi bestämmer att äta ute, eller helt enkelt köper lunchen på campus eller färdig med mig från butiken.

 

 

 

Under senaste veckan har jag varit ute och ätit två gånger med vännerna från kyrkan som jag går till här i stan. En gång valde vi att äta på en koreansk resturang, vilket var supertrevligt (men tråkigt att det krockade med att några tjejer i klassen bestämde sig för att äta ute).

 

 

Den andra gången valde vi att äta på en fiskresturang, jag fick ett sms under förmiddagen där det stod att de var några som skulle ut och äta "seafood bowl (raw fish)" och att jag borde hänga med. Framför mig såg jag en stor balja där det skvalpade runt orensade fiskar. Visst förstod jag att det inte skulle vara så, och det visade sig bli en av de trevligaste kvällarna och den godaste middagen jag än så länge ätit!

 

 

Jag åt även lunch med min Academic Advisor vid vårat första möte, det är en trevlig man som kallas Izumida Sensei (det sista betyder Lärare och är någonting man alltid säger efter ens lärares namn). Som sagt, till vårt första möte som var väldigt avslappnat och där han egentligen bara frågade vad jag ville göra min undersökning och uppsats om, bjöd han på en spännande måltid som nog bestod av de märkligaste smakerna. Jag hade tyvärr svårt att äta upp allt, han skulle som tur var iväg och hålla en föreläsning så jag behövde inte visa det inför honom.

 

 

 

På campus finns två bra cafeterior med många olika rätter och variationer. Vad som är otroligt bra för mig är att menysystemet består av bilder på en anslagstavla, där står rättens namn på engelska, på japanska och även hur den ska uttalas på japanska. Så det är bara att förbereda rätt antal kronor i handen, lägga på minnet hur man ska uttala rätten och sen hoppas på det bästa. Svårigheterna kommer sen när man ska hålla koll på sitt nummer och se till att få rätt tallrik. Jag har löst det med att fråga den som står framför eller bakom mig, är det någon jag inte känner blir de allmänt förvirrade, lite frågande och oroliga eftersom de inte kan så bra engelska. Men det funkar med att peka på sitt nummer och själv se frågande ut så får man den hjälp man behöver!