Vad blir det för mat?
När jag först kom till Japan tyckte jag det var jättesvårt att laga mat. Jag hade problem i affären att veta vad jag skulle köpa, jag förstod varken vad som stod på förpackningarna eller vilket pris som gällde. Nu har jag lärt mig jättemycket och vet vilket Kanji (kinesiskt tecken) som betyder yen och hur det ser ut om det är styckepriser eller kilopriser, det är nästan alltid styckepriser här till skillnad från hemma. Här får man inte bryta isär klasarna med bananer för en klase kostar 95yen och då har väl någon människa suttit och tittat på alla bananer och om de ska vara tre, fyra eller fem för att det ska bli rimligt.
Även om grönsaker i största allmänhet är dyrt här i Japan så är det nog vad jag äter mest när jag lagar mat hemma. Jag som tyckte frukt och grönsaker var dyrt i Sverige innan, men inte nu längre. Det är lätt att laga mat med grönsaker i för då vet jag precis hur jag ska göra och vad det är för någonting jag kommer äta. Jag har insett att jag sedan jag kom hit äter väldigt mycket vegetariskt. Ofta påminner mina maträtter om varandra i innehåll, men ibland försöker jag mig på lite maträtter hemifrån också.
I min korridor finns två riskokare (vilket är lika många som plattorna på spisen). Alla äter ris här, till allting, och jag kan ju inte vara säme. Därför har jag köpt en påse vitt ris och en påse grovt ris, den senaste tiden har jag blandat dem och det blir nog bäst tycker jag. Under mina första dagar här frågade jag en tjej i korridoren på fumling engelsk/japanska/kroppsspråk hur man använder riskokaren. Det visade sig vara enkelt! Men den tar 50 minuter, så det är bara att sätta igång den och sen pyssla med allt annat man kan komma på medan man väntar.
Kommentarer
Trackback
