Om man inte kan läsa eller prata
...då är det superbra att man kan teckna eller fota. Jag tar bilder och visar, frågar, gestikulerar och gissar mig fram. På en av de cafeterior som finns på campus står allt på japanska, och jag tar bilder för att visa tanterna i köket när de frågar vad jag vill ha. Sen säger jag ちいさい (chiisai =liten) och får alltid det jag önskar.
Eller om man är ensam i affären och vill veta vad det är man köper. Jag brukar fota det jag tror är rätt och smsa till mina japanska vänner, här frågade jag Taiki om det är vanligt vetemjöl i påsen. Såg sen att det var små bilder av ett sädesslag på påsen (men inte vete, eftersom inte de har strån. Här skulle jag kunna skriva en lång utläggning (men den får bli kort) om att jag typ är den enda bland mina vänner här som har koll på att de finns olika sädesslag vilket har resuterat i att jag haft en liten genomgång och ritat fina bilder på de fyra vanligaste i Sverige, tack svensk utbildning och det faktum att jag bott på landet och har en fantastisk familj (kanske framför allt farmor, farfar, Lilian och Enköpingshögen av släkten) som tycker sånt är vettigt att kunna). I det här landet kan man ändå inte vara säker på vad som är i påsen, fick som svar att det var mjöl men har fortfarande ingen aning om vilket sädesslag. Det gick i alla fall att baka på. Många andra mjölsorter är gjorta för att fritera nämligen, så det var nog ändå bra att jag frågade.
Innan jag lärde mig att läsa katakana tog jag denna bild och frågade vad detta var. Det var en eftermiddag när jag var på ett café med Maxi och Rin och ville köpa nåt till mitt kaffe, Rin (som för övrigt bott i Sverige och flyttar tillbaka till Stockholm i höst för att läsa sin master) hjälpte mig att klura ut vad jag ville ha. Nu kan jag läsa de flesta katakana tecken och ser att det står "Buruberii Beeguru" och "appurupai". Kan ni lista ut vad det är?
Kommentarer
Postat av: Anonym
ÄPPELPAJ!!!!
Trackback
