Sendai Stories

Ja visst är det bra här!

Japan är spännande, intressant, roligt och häftigt. Det är kul att träffa nya människor, det ska bli roligt att lära sig ett helt främmande språk.

 

Men visst längtar jag hem.

Jag längtar jättemycket efter fina Arvid och alla fina vänner jag har hemma. Jag saknar min familj, alla verkligen alla i de längsta familjeleden man kan leta. Jag saknar att vara nära de jag älskar och det som är fint. Jag saknar allt det gamla vanliga, böckerna, maten, kyrkan, gatorna, skyltarna, vädret och naturen. Jag saknar potatis, knäckebröd, havregrynsgröt men än så länge saknar jag inte lakritsen, för det köpte jag med mig massor av.

 

Jag längtar till att Arvid kommer och hälsar på mig i jul. Jag längtar efter att han ska ta med knäckebröd och kaviar.

 

Nu har jag fått det sagt. Jag saknar Sverige så mycket, jag trodde jag skulle längta, men inte så mycket. Jag tror det kommer bli bättre så småning om. Jag tror att bara kurserna kommer igång på riktigt och bara jag lär mig hitta i stan. Bara jag får några stabila vänner och kretsar att umgås i, bara det blir bra i kyrkan dit jag tänkt gå. Då tror jag allt kommer bli bra.

 

Nu kommer jag inte skriva mer här om hur mycket jag längtar hem eller saknar er. Men jag vill att ni ska veta att det är det jag gör mest!